söndag 16 december 2012

God Jul!







Veckobrev atelierista V50

Under den här terminen har vi arbetat med ett miniprojekt inom ramen för förskolans stora gemensamma projekt som är " Barns möte med Svarte Mosse". Under den här tiden hade jag möjlighet att delge mina kollegor de tankar och den inspiration som jag fått då jag gått kursen. Det har skett en positiv förändring i vårt arbetslag då alla pedagogerna börjat arbeta mer i ateliern och prövat på olika material och tekniker. Jag har också börjat bygga upp en vägg där det kommer att finnas exempel på olika tekniker som man kan använda sig av i ateliern.

Det som blev tydligt för mig var att det krävs en hel del egna kunskaper om material och uttryckssätt för att kunna arbeta med barnen. Jag tar med mig dessa tankar då vi går in i planeringen för nästa termins arbete i projekt.

Jag upplever att arbetet i svampprojektet varit ett av de mest meningsfulla och utvecklande projekten som jag arbetat med i förskolan. Mest på grund av att barnens intresse hela tiden har fått styra.

Vår process den här terminen har sett ut ungefär såhär:

Augusti, September

Observationsfas, barnen visade stort intresse för svampen i skogen. Vi beslutade oss för att följa det intresset. Vi planerade och barnen tittade på flera filmer om svamp.

Oktober

I filmerna om svamp fick barnen möta många olika svampar. En del av projektet handlade om matsvamp. Där var barnen mest intresserade av att leta reda på de olika svamparna som de hittade i skogen. De målade svampar. Till en början var svamparna stereotypt målade för att sedan bli alltmer detaljerade allteftersom de fick pröva på olika sätt att rita, måla och återskapa svamparna.

Vi gjorde om i ateliern och gjorde materialet mer tillgängligt för barnen. Barnen fick träna på att skapa tillsammans och använda sin kreativitet på olika sätt. De arbetade med att måla, trycka, lera, gips och att rita av detaljer med blyertspenna.

Ett annat spår som intresserade barnen var svampar som finns i köket. Tillsammans gick de till affären och handlade mögelost som de sedan smakade på. Barnen fick också pröva att måla hur något smakar. Detta var de otroligt intresserade av.


November

Nu var de flesta matsvamparna borta i skogen men det visade sig att det finns andra svampar att hitta i skogen. Mögelsvampar och trädsvampar t.ex.  Barnen visade ett fortsatt stort intresse för svamparna och vi gick ut i skogen med pennor och papper och ritade av de svampar och lavar som vi kunde hitta.

Barnens fantasi ledde till att häxan kom in i projektet. Mycket av barnens kreativitet visade sig då de ville ta kontakt med häxan. De skapade en mobiltelefon till henne som de sedan skickade i ett mycket vacker dekorerat paket. Allt skapat av barnen själva. Tio barn arbetade tillsammans med att göra ett vackert paket till häxan.

December

Här gick projektet in på jäst. Barnen var fascinerade av att se på en film då de mikroskopiska jästvamparna äter socker och "pruttar" ut koldioxid. De fick prova att göra experiment med deg.

Under hela projekttiden har barnens kreativitet flödat fritt. De har uppmuntrats att komma med egna hypoteser och att arbeta tillsammans när de skapar. Nu kan vi ofta höra barnen fråga en kompis om de ska skapa tillsammans.

På morgonmötena har barnen berättat för varandra vad de arbetat med dagen innan. Detta har blivit väldigt positivt för de barn som får berätta och delge vännerna. Nu föreslår barnen själva att de ska får berätta på mötet om något de arbetat med.

Jag tycker att det här är ett bra exempel på hur man kan arbeta med ett projekt i ateliern. Till nästa termin tror jag dock att vi ska försöka stanna upp och fördjupa oss mer med barnen under en längre tid. Vi kan också utveckla vår dokumentation av barnens kommentarer och tankar under tiden som de arbetar.


måndag 3 december 2012

Färgmagi

 Idag gjorde jag ett litet färgskådespel med barnen. Idén fick jag från min syster som utbildar sig på levande verkstad i Stockolm. Jag hade ställt upp sex behållare i glas. Jag använde Stockmars färger. I högtalarna spelades vacker musik och under tystnad blandade jag färgerna med vattnet. Först primärfärgerna; rött, blått och gult. Sedan skedde magin då jag blandade ihop färgerna och fick sekundärfärgerna. Blått och gult blev grönt, rött och gult blev orange och blått och rött blev lila. Barnen satt som tända ljus och efteråt var de mycket imponerade och en pojke sa att det varit fantastiskt.








Efteråt satte jag ut färgerna i ateliern och så fick barnen möjlighet att själva blanda ihop färgerna. De blandade färger i nästan en timme!




 


Veckobrev atelierista V47

Den här veckan lyssnade vi på Stina Braxell. Hon jämförde bl.a. barns konstverk med kända konstnärers. När barn målar fritt blir det väldigt vackert. Det tycks som om vi pedagoger kan antingen uppmuntra detta eller förstöra barns lust att skapa genom våra kommentarer.

Jag har tänkt mycket på det här med att berömma barn. Jag tror inte att vuxna menar illa när de säger till ett barn; Åh, vad fint! när barnet visar upp sitt alster. Det är välmenande kommentarer som syftar till att barnet ska få känna att det är duktigt. Kanske känns det hårt att inte berömma barnet.

Det som vi vuxna ofta missar att tänka på att när vi säger att barnet målat fint är att vi gör oss till behöriga bedömare av barnets konst. Första gången barnen målat något kanske det inte förväntar sig att få en bedömning av om det var fint eller fult. Men när vi kommenterar på det sättet talar vi om för barnen att det som de målat kan vara just fint eller fult. Något som barnet själv troligen inte alls reflekterat över innan det första gången får ett välment; Åh, vad fint du målat!

Nästa gång kommer barnet att söka beröm för sin målning. Har du då fått en kommentar att din tavla är fin så innebär det ju att du lika gärna kan få en kommentar om att det du målat inte duger nästa gång. Detta skapar en osäkerhet hos barnen istället för att stärka deras självkänsla.

Dock finns det andra sätt att berömma eller visa intresse för det som barnet gjort. Man kan prata om färgerna som barnet använt, prata om att barnet verkligen målat länge och ansträngt sig mycket eller prata om vad bilden föreställer (om barnet säger att den föreställer något speciellt).

Vi diskuterade i grupper om hur kreativiteten påverkas av vuxnas attityder eller kommentarer. Det är mycket viktigt att barnen får vara ifred och skapa. När de befinner sig i ett kreativt tillstånd ska inte vi pedagoger trampa in och bryta det. Det är viktigt att vi som pedagoger respekterar processen som pågår i en skapande situation och inte stör barnen innan de är klara med det som de håller på med.




måndag 19 november 2012

En fantastiskt kreativ dag

Idag var en sådan där dag när jag blir riktigt lycklig av mitt jobb och alla härliga barn.

Vi fortsätter vårt arbete med svampar och barnen är fortfarande enormt intresserade.

En dag när vi var ute i skogen för att titta på trädsvampar upptäckte barnen att det finns väldigt få svampar kvar i skogen nu. En flicka trodde att det var häxan som ätit upp alla svampar. Hon hade grillat dom. Döm om vår glädje som pedagoger då vi upptäcker att det finns en grillplats precis i närheten och där ligger det en förkolnad pinne med en svamp på!

Plötsligt hade pinnen blivit häxans magiska penna och det gick att skriva med den. Nu flödade fantasin.

Några dagar senare samlades vi för att titta på häxans magiska penna och bilderna från när vi hittade den i skogen. Något barn föreslog att det var en magisk penna som kunde förvandla häxan till en groda. Med hjälp av en puss skulle hon sedan bli häxa igen. Vi provade att förvandla alla barnen till grodor och sedan tillbaka till barn med hjälp av en puss. Men vi kom fram till att pennan hade för stark magi för oss.



Barnen diskuterade hur de skulle kunna kontakta häxan. Ringa kunde de inte göra för de hade inte hennes telefonnummer. Efter en stund enades barnen om att de skulle skicka ett meddelande till häxan.

I eldstaden hade vi också hittat kolbitar som gick att måla med. Detta blev häxans småpennor i fantasin och barnen målade tillsammans på ett jättepapper. Några barn provade att måla av häxans penna på olika sätt. Målningen blev till sist ett meddelande till häxan om att vi har hennes magiska penna och att hon måste meddela oss om hon vill ha tillbaks den.







Barnen bestämde sig för att det skulle bli ett paket och tillsammans slog de in paketet i vackra snören. Något barn tyckte att det skulle finnas glitter också på paketet. Ett barn skrev på paketet: Till häxan från alla barnen.

Nu väntar alla med spänning på om häxan ska komma och hämta sitt paket.










När barnen målade tillsammans och skapade paketet var koncentrationen enorm i barngruppen. Det gick nästan att ta på den. Fjorton barn arbetade tillsammans utan att hamna i en enda konflikt. Detta är lycka för mig som pedagog!

Veckobrev atelierista V46

Den här veckan lyssnade vi på en föreläsning med Pernilla Mårtensson som har mycket stor erfarenhet av att arbeta med inspiration från Reggio Emilia. Vi fick också se en film från Reggio Emilia där man fick följa arbetet på en småbarnsavdelning under en hel dag.

I Reggio Emilia ser man på kunskap som något som skapas i process med andra. Barnen måste få pröva och tänka på olika sätt. Barnet ses som en medkonstruktör av kultur och kunskap. Det kollektiva lärandet ses som mycket viktigt.

Dessa tankar återkommer ständigt då jag läser om Reggio Emilia eller lyssnar på en föreläsning därifrån.

För mig känns det alltmer självklart att det är på detta sätt vi måste arbeta i förskolan. Vår läroplan ger oss också stöd i detta. Jag försöker att arbeta med det kollektiva lärandet varje dag tillsammans med barnen. Jag vill inte ge barnen färdiga lösningar utan försöker hela tiden uppmuntra dom att söka egna lösningar och ta hjälp av sina kamrater för att lyckas.

När jag såg på filmen från Reggio Emilia slogs jag av hur oerhört välorganiserade de är. Varje pedagog sitter i en aktivitetshörna och är fullständigt närvarande där och då.

Det är så mycket jag tycker är inspirerande och bra när jag går på föreläsningar och som jag vill ta med mig ut i verksamheten. Det är dock inte alltid enkelt att gå från ord till handling. Ta bara tanken om miljön som den tredje pedagogen. Det är egentligen en mycket komplicerad sak att bygga en pedagogisk miljö så att den stimulerar, inbjuder till utforskande och kollektivt lärande. Miljön som den tredje pedagogen innebär ju faktiskt att miljön och barnen ska arbeta tillsammans.

Därför funderar jag på hur vi ska hitta arbetssätt och metoder som gör det möjligt för oss att arbeta så som vi vill och faktiskt ska enligt läroplanen? Hur bygger vi t.ex. våra miljöer så att de främjar det kollektiva lärandet? Pernilla tog upp att det är viktigt att vi formulerar oss kring vad det är vi erbjuder i den pedagogiska miljön. Det tror jag är otroligt viktigt att diskutera i arbetslaget. 

På vår förskola har vi prövat olika sätt att utveckla den pedagogiska miljön. Just nu har vi delat upp rummen så att varje pedagog tar lite extra ansvar för ett rum. Den som har ansvaret för rummet ser till att det ser inbjudande ut och att materialet byts ut regelbundet.

I min jakt på att utveckla vår pedagogiska miljö har jag sökt mycket på nätet och hittat mycket inspiration.

Här är några länkar till sidor som jag tycker inspirerar och ger mig lust att fortsätta arbeta.

Bilder från förskolan Trollet

http://byggochkonstruktion.blogspot.se/

Tips från bloggen Pedagogiska kullerbyttan

Tips på bloggen pedagogiska kullerbyttan







söndag 18 november 2012

Egen skapande bilduppgift


Uppgiften gällde att kartlägga materialet i ateliern och bekanta sig med de material som man inte kände sig riktigt vän med eller bekväm med.

Jag började med att gå igenom listan som finns i Stina Braxells bok "Skapande barn" och fyllde på med de material som jag kunde komma på. 



Efter att ha läst igenom listan märkte jag att jag har provat på att arbeta med de flesta av materialen men jag känner mig inte vän med alla. 

Jag beslöt mig för att börja med lera eftersom jag inte varit så förtjust i att arbeta med lera. Jag har alltid haft någon gammal känsla med mig att det är hårt att knåda och att händerna blir torra på ett obehagligt sätt. Med dessa förutfattade meningar gav jag mig på leran tillsammans med barnen.

Det visade sig snart att det var väldigt härligt att arbeta med lera. Vi använde en hel del vatten och mjukade upp leran. Barnen och jag reflekterade tillsammans över hur leran kändes och såg ut. Barnen tyckte att den brunröda leran påminde om bajs till färgen. Jag tycker att leran fick en härlig konsistens då jag doppade händerna i vattnet och sedan knådade leran.


När vi hade arbetat ett tag med leran provade vi att forma lerklumparna runt en hopknölad pappersboll. Efter det formade vi leran till huvuden.




Så var det dags att gå vidare till nästa material som jag inte heller kände mig särskilt bekväm med, nämligen gips. Liksom med lera hade jag en känsla av att det känns obehagligt på händerna då gipset torkar på fingrarna.

Jag klippte gipsbindor i smala remsor och sedan täckte vi in våra lerhuvuden med gips. Det var riktigt härligt och enkelt att arbeta med färdiga gipsbindor. Tyvärr missade jag att leran ska kläs in med plastfilm innan man tar på gipset. Detta resulterade i att det var ganska svårt att få bort gipset från leran. Det gick dock tillslut. Nästa steg blir att måla huvudet.


Ett annat material som jag aldrig prövat på är flytande tusch.  Tillsammans med barnen provade jag att hälla ut tusch på ett stort papper. Sedan höll vi på varsin sida om papperet och lät tuschet rinna fram och tillbaka över papperet. Det var väldigt roligt tyckte jag och barnen verkade också ha roligt.

När tuschet torkat fick barnen akvarellkritor som de fyllde i mellanrummen med. Eftersom vi arbetade med grön färg just då så fick barnen gröna kritor att arbeta med. 

Resultatet blev en spännande bild med abstrakta mönster.


Efter en tid arbetade jag ytterligare en gång med tusch fast hemma tillsammans med mina egna barn. Vi provade att måla mönster tillsammans och sedan fyllde vi i med akvarellfärger i olika kulörer.
Detta kommer jag definitivt att arbeta vidare med. Jag blev väldigt förtjust i tusch och de starka kontrasterna som uppstår mellan det svarta tuschet och färgerna. 


 Material som jag ska fortsätta med de närmaste veckorna; sand, ståltråd, ull, naturmaterial, blyerts, kol .m.m

torsdag 8 november 2012

Tusch och akvarellfärger

Mina barn och jag skapade en tavla tillsammans. Vi hällde tusch på papperet och målade sedan med det i olika mönster. När det hade torkat fyllde vi i luckorna med akvarellkritor. Sedan målade vi på med vatten. Vi blev väldigt nöjda med vårt konstverk och nu ska vi rama in det och sätta upp här hemma. 



onsdag 7 november 2012

Veckobrev atelierista V44



Den här veckan lyssnade vi åter på Tarja Heikkö och som vanligt satte hon fart på mina tankar och jag gick därifrån aningen förvirrad men också inspirerad.

Jag fastnade mest i tankarna på hur vårt samhälle ser ut i dag och hur vi prioriterar. Samtlig personal i en hel stadsdel skickas på kurs till Universeum eftersom det är så viktigt att arbeta med naturvetenskap och matematik. Men hur förhindrar vi att vi tappar bort det viktiga att naturvetenskapen och matematiken är en integrerad del av allt vårt arbete? Finns det inte en risk att arbetet blir alltför förenklat och ytligt? Att matematik blir något som vi gör mer pliktskyldigt och sätter upp matematikmaterial i ett hörn istället för att se vad vi kan hitta för matematik i det projekt som vi redan arbetar med? Finns det en risk att vår strävan efter att bli naturvetenskapliga leder till att estetiken åsidosätts? 

Vi arbetar just nu med ett miniprojekt inom ramen för vårt stora projekt ” Barns möte med Svarte Mosse”. Vi strävar efter att detta projekt ska styras helt av barnens intresse och just nu handlar det om svamp.
Inom detta miniprojekt har barnen redan hunnit lära sig otroligt mycket. Barnen har lärt sig mängder av detaljer om svamp. De kan ord som mycel och sporer, lameller, skivlingar och soppar. De kan berätta om hur svamparna samarbetar med träden. De känner till mögel och mögelostar. De vet att svamparna bryter ner träden och hjälper till att göra ny jord. De ser detaljer i svamparnas utseende och ritar av dem. De vet också att det finns jästsvampar och ska nu undersöka hur de fungerar. De har byggt hus där det bor häxor och växer svampar på taken. De har också gjort stora svampar i lera och gips som de sedan målat och fantiserat runt. Det är fantastisk inlärningsprocess där vi pedagoger försöker följa barnen och se var de är just nu i sin process. 

Det spännande, lärorikt, roligt och innehåller så mycket språk, matematik, naturvetenskap, teknik, skapande och värdegrundsarbete. Precis så som jag tycker att det ska vara.

Jag tänker att det här är ett arbetssätt som är krävande. Pedagoger som vill arbeta på det här sättet måste vara väldigt engagerade och närvarande. Men för mig har det blivit omöjligt att arbeta på något annat sätt. Varje gång jag lyssnar på någon föreläsning som handlar om Reggio Emilia så blir jag djupt berörd av de humanistiska tankarna som ligger till grund för deras arbete. Jag tror så mycket på tankarna om att hjälpa barn att bli så starka att de vågar stå för sina åsikter och idéer. 

Ifrågasättande människor är besvärliga men nödvändiga för att motverka maktstrukturer. Därför tror jag på att arbeta med inspiration från Reggio Emilia och de teorier samt filosofier som ligger till grund för deras arbete.

onsdag 31 oktober 2012

Ateliern fick ett ansiktslyft och se vad som hände då!


Ateliern väntar på barnen

Ett hus börjar ta form


"I huset finns mossa och glitter och en massa vita stenar. Det bor en häxa i huset"



 

"Det ska vara en bebishäxa och en tomte. I huset finns en grön orm. Häxan måste ha en stol att sitta på."



"Jag bygger så med pinnarna. Det gick först inte. Sen tog jag tre, då gick det."







"Häxan har många kompisar som bor på husets tak."



På taket sitter alla häxans kompisar. Det finns en svamp också och en fröken.




Veckobrev Atelierista V 43


Uppgiften den här veckan var att diskutera konst och bildarbete. Hur kan konst inspirera arbetet i ateliern?

När jag fick den här uppgiften blev jag intresserad av att läsa något av det som skrivits i Reggio Emilia om just arbetet med konst i förskolan. En bok som verkligen intresserade mig var Vea Vecchis ”Art and Creativity in Reggio Emilia”.


I sin bok skriver Vea Vecchi t.ex. att konsten och det estetiska har en human aspekt. Hon menar att ett estetiskt sinne får näring av empati och en intensiv relation med föremål.


 Jag har alltid varit väldigt fascinerad av den demokratiska aspekten som genomsyrar allt arbete som sker i Reggio Emilia. Det har alltid varit det som tilltalar mig mest med att arbeta med inspiration från Reggio Emilia. Jag tror helt enkelt att världen hade varit en trevligare plats att leva i om alla hade varit inspirerade av de tankar som genomsyrar arbetet i Reggio Emilia. Inte minst deras syn på hur viktig estetiken och konsten är för att utveckla känslighet och empati.

När jag tänker på konst i förskolan är det oftast den berörande och drabbande aspekten av konsten som jag först kommer att tänka på.  Jag är helt övertygad om att konst berör oss och att barn kan uppleva att de drabbas av konst och berörs på ett starkt sätt.

Tyvärr kan jag se att det fortfarande är ganska vanligt att det skapande arbetet i förskolan stannar vid ett pysslande efter färdiga mallar. Tyvärr är det nog ofta vår egen osäkerhet som vuxna som bidrar till att vi stannar vid den typen av skapande. Det kan kännas skrämmande att låta barnen få utforska materialen i lugn och ro utan begränsningar om man inte själv är riktigt vän med materialet. 

På vår förskola gjorde vi nyligen om ateliern och presenterade materialet på ett bättre sätt för barnen. De har också tillåtits att vistas i ateliern hur mycket de velat. Effekterna av detta har varit fantastiska. Barnen skapar i timmar. De undersöker, provar sig fram och gör olika kompositioner. De samarbetar, hjälper och inspirerar varandra. Under dessa timmar har barnen inte haft en enda konflikt. Det har varit lugnt och koncentrerat arbete hela tiden.

Vea Vecchi menar också att vi kan få många förslag från konsten. Det handlar inte så mycket om att titta på produkterna utan snarare att fånga upp förslagen som konstnärerna med sina känsliga ögon ger oss med hjälp av sina konstverk. Vi kan t.ex. reflektera över tecken, målade eller skrivna och hur de berättar en historia. Eller videokonst, där tid och rörelse är en integrerad del av arbetet.

Jag är helt övertygad om att konsten och estetiken främjar den empatiska förmågan hos barnen. Just därför är det så viktigt att arbeta med konst och att främja den komplexa lärprocessen där barnen övar sig på att se och utveckla sitt estetiska sinne och sina ögons känslighet.


 

söndag 21 oktober 2012

Veckobrev atelierista v 42

Det var en annorlunda och spännande träff vi hade på atelieristautbildningen den här veckan. När mörkret började falla träffades vi vid Älvsborgsbrons fäste i Röde Sten utrustade med regnkläder, gummistövlar, termosar och ficklampor.

Tanken var att vi skulle få känna på att röra oss i en del av staden där konsten finns överallt runtomkring oss. Konsten i det här fallet är graffitimålning. En konstform som ses som illegal av samhället.

Eftersom det är olagligt att spraya fick vi hålla tillgodo med varsin asfaltskrita. Vi fick sedan gå runt i området och fundera över vilken känsla vi fick när vi rörde oss i området och prövade att måla på väggarna.

Mitt grafittiförsök





Rundvandringen avslutades med fika inne i en skateboardramp. Där fick vi möjlighet att se olika tags som målats inne i rampen.

Jag tyckte att det var intressant och roligt att gå runt i miljön. Särskilt på kvällen när det var mörkt och alla ljus från hamnen syntes tvärs över vattnet. Jag tror att det är viktigt att det finns områden i en stad som är lite mörka och orörda. Det är de områdena som gör en stad levande.

Fredric Gunve berättade att regeringen beslutat att betrakta Grafitti som helt illegalt. Det innebär att väldigt stora resurser satsas på att sanera grafitti. Grafittin betraktas som olagligt klotter. I Stockholm har t.ex. SL ett system då de fotograferar och polisanmäler all grafitti.

Synen på vad som är klotter och vad som är konst kan diskuteras. Jag kan tycka att Älvsborgsbrons pelare är ganska fula utan färg, där de sticker upp gråa i mörkret, nogsamt klottersanerade. Det är också intressant att fundera över varför regeringen förklarar krig mot Grafittikonstnärerna samtidigt som det offentliga rummet fylls av kommersiella budskap? Varför anses det okej att fylla husväggar med reklam men absolut förbjudet att fylla det med spraykonst? Vem bestämmer över staden och vilka är det som bor där? Vilka får synas och vilka får inte? Det är några frågor som jag funderat över efter torsdagens besök i Röde Sten. Jag har också funderat över vem som bestämmer vad som är vacker konst och vad som är klotter. En spraykonstnär behärskar sprayflaskorna och den svåra tekniken att måla med dessa till fulländning.








Själv har jag svårt att tänka mig att regeringens krig mot grafittimålarna har särskilt stor effekt. En del hävdar att det skulle finnas ett samband mellan grafitti och annan kriminalitet. Enligt en studie som nämns på wikipedia av Blomgren, Stina; Frelin, Anders (15 oktober 2001). ”Forskare slår hål på graffitimyt”, har sambandet mellan grövre kriminalitet och grafitti dock inte kunnat stärkas. Det argumentet har alltså inget stöd i vetenskapen.

Liksom i många andra fall tror jag inte på krig som metod när det gäller ungdomar.Samarbete och kommunikation brukar i de allra flesta fall ha större effekt.

Sammanfattningsvis är det inte helt enkelt att förhålla sig till grafittin. Jag kan till en viss del förstå de som inte uppskattar grafitti eller tags på byggnader. Jag är osäker på om jag själv skulle tycka att det var fint om jag t.ex. kom till jobbet och såg hela väggen fylld med tags. Samtidigt är det ett tecken på liv. Någon har lämnat en påminnelse om att här är jag, jag finns! Det tycker jag är vackert.



lördag 20 oktober 2012

Ett bord dukat med gult



Finns det några gula saker ute?



Tillsammans med pedagogerna gick barnen ut på jakt för att leta efter gula saker ute. Det visade sig att naturen bytt färg och nu var inte allting grönt längre. Barnen hittade också massor av gula saker i närmiljön.



Det verkar som om barnen övar sig i att urskilja detaljer när de uppmuntras att leta efter en viss färg. Vi pedagoger lägger också märke till detaljer i vår närmiljö som vi annars inte ser eller reflekterar över.









Vilken färg ska vi arbeta med efter grönt?


Nu har vi i arbetslaget bestämt oss för att arbeta vidare med en ny färg. Barnen gick ut i skogen tillsammans med pedagogerna och letade efter andra färger än grönt. De hittade löv i många olika färger; gult, grönt, brunt, orange och även löv med flera färger.

På samlingen fick barnen sortera löven i färgordning och prata om vad de hittat. Sedan gjorde de om hela sorteringen ytterligare en gång med samma pedagog. Tillsammans med pedagogen bestämde sig barnen för att arbeta med gul färg nästa månad.

       
            Barnen sorterar det som de hittat i skogen i färgordning.               

tisdag 16 oktober 2012

Svampar

En plats, hundra språk, tusen möjligheter. De orden beskriver vårt stora projekt som hela förskolan arbetar med tillsammans. Den här hösten har de äldre barnen blivit oerhört intresserade av svamp. Det började med att de var ute i skogen och hittade massor av svampar.

När vi kom tillbaka till förskolan hade en av pedagogerna hittat två filmer som fascinerade och fångade barnen. Den ena handlar om svamp i skogen och den andra om svampar som finns i köket. Barnen visade ett fortsatt stort intresse för svampar och vi gick upp till skogen flera gånger för att plocka svampar och ta med oss till förskolan.

En dag samlades barnen och jag för att titta på svamparna som vi plockat den dagen. De fick först i uppgift att försöka rita svamparna som vi sett. Efter att de ritat svampar en gång fick de titta på svamparna som de plockat och de hade även tillgång till en svampbok som de tittade noga i. Sedan fick barnen försöka rita svamparna en gång till. Det var så spännande att se hur dessa bilder blev så mycket mer detaljrika.

Bild 1



Bild 2


Bild 3





Två av barnen, som är 5 år gamla, upptäckte att svampen inte såg ut riktigt som de först hade ritat. De hade ritat svampar med rund hatt som om de såg svampen både uppifrån och från sidan. Efter att ha tittat noggrant en gång till ritade dessa två barn svamparna ur ett annat perspektiv. Jag tolkade det som att barnen gått igenom en stor utvecklingsprocess på endast en halvtimme då de lärt sig att urskilja detaljer genom att titta noggrant. De hade övat sig på att se och urskilja och jag tyckte att det syntes så tydligt då jag tittade på bilderna som de ritat.


Här har barn i åldern 4-5 år ritat svampar.