Veckobrev atelierista v 42

Det var en annorlunda och spännande träff vi hade på atelieristautbildningen den här veckan. När mörkret började falla träffades vi vid Älvsborgsbrons fäste i Röde Sten utrustade med regnkläder, gummistövlar, termosar och ficklampor.

Tanken var att vi skulle få känna på att röra oss i en del av staden där konsten finns överallt runtomkring oss. Konsten i det här fallet är graffitimålning. En konstform som ses som illegal av samhället.

Eftersom det är olagligt att spraya fick vi hålla tillgodo med varsin asfaltskrita. Vi fick sedan gå runt i området och fundera över vilken känsla vi fick när vi rörde oss i området och prövade att måla på väggarna.

Mitt grafittiförsök

Rundvandringen avslutades med fika inne i en skateboardramp. Där fick vi möjlighet att se olika tags som målats inne i rampen.

Jag tyckte att det var intressant och roligt att gå runt i miljön. Särskilt på kvällen när det var mörkt och alla ljus från hamnen syntes tvärs över vattnet. Jag tror att det är viktigt att det finns områden i en stad som är lite mörka och orörda. Det är de områdena som gör en stad levande.

Fredric Gunve berättade att regeringen beslutat att betrakta Grafitti som helt illegalt. Det innebär att väldigt stora resurser satsas på att sanera grafitti. Grafittin betraktas som olagligt klotter. I Stockholm har t.ex. SL ett system då de fotograferar och polisanmäler all grafitti.

Synen på vad som är klotter och vad som är konst kan diskuteras. Jag kan tycka att Älvsborgsbrons pelare är ganska fula utan färg, där de sticker upp gråa i mörkret, nogsamt klottersanerade. Det är också intressant att fundera över varför regeringen förklarar krig mot Grafittikonstnärerna samtidigt som det offentliga rummet fylls av kommersiella budskap? Varför anses det okej att fylla husväggar med reklam men absolut förbjudet att fylla det med spraykonst? Vem bestämmer över staden och vilka är det som bor där? Vilka får synas och vilka får inte? Det är några frågor som jag funderat över efter torsdagens besök i Röde Sten. Jag har också funderat över vem som bestämmer vad som är vacker konst och vad som är klotter. En spraykonstnär behärskar sprayflaskorna och den svåra tekniken att måla med dessa till fulländning.

Själv har jag svårt att tänka mig att regeringens krig mot grafittimålarna har särskilt stor effekt. En del hävdar att det skulle finnas ett samband mellan grafitti och annan kriminalitet. Enligt en studie som nämns på wikipedia av Blomgren, Stina; Frelin, Anders (15 oktober 2001). ”Forskare slår hål på graffitimyt”, har sambandet mellan grövre kriminalitet och grafitti dock inte kunnat stärkas. Det argumentet har alltså inget stöd i vetenskapen.

Liksom i många andra fall tror jag inte på krig som metod när det gäller ungdomar.Samarbete och kommunikation brukar i de allra flesta fall ha större effekt.

Sammanfattningsvis är det inte helt enkelt att förhålla sig till grafittin. Jag kan till en viss del förstå de som inte uppskattar grafitti eller tags på byggnader. Jag är osäker på om jag själv skulle tycka att det var fint om jag t.ex. kom till jobbet och såg hela väggen fylld med tags. Samtidigt är det ett tecken på liv. Någon har lämnat en påminnelse om att här är jag, jag finns! Det tycker jag är vackert.