Ateliern fick ett ansiktslyft och se vad som hände då!

Ateliern väntar på barnen

Ett hus börjar ta form

"I huset finns mossa och glitter och en massa vita stenar. Det bor en häxa i huset"

 

"Det ska vara en bebishäxa och en tomte. I huset finns en grön orm. Häxan måste ha en stol att sitta på."

"Jag bygger så med pinnarna. Det gick först inte. Sen tog jag tre, då gick det."

"Häxan har många kompisar som bor på husets tak."

På taket sitter alla häxans kompisar. Det finns en svamp också och en fröken.

Veckobrev Atelierista V 43

Uppgiften den här veckan var att diskutera konst och bildarbete. Hur kan konst inspirera arbetet i ateliern?

När jag fick den här uppgiften blev jag intresserad av att läsa något av det som skrivits i Reggio Emilia om just arbetet med konst i förskolan. En bok som verkligen intresserade mig var Vea Vecchis ”Art and Creativity in Reggio Emilia”.

I sin bok skriver Vea Vecchi t.ex. att konsten och det estetiska har en human aspekt. Hon menar att ett estetiskt sinne får näring av empati och en intensiv relation med föremål.

 Jag har alltid varit väldigt fascinerad av den demokratiska aspekten som genomsyrar allt arbete som sker i Reggio Emilia. Det har alltid varit det som tilltalar mig mest med att arbeta med inspiration från Reggio Emilia. Jag tror helt enkelt att världen hade varit en trevligare plats att leva i om alla hade varit inspirerade av de tankar som genomsyrar arbetet i Reggio Emilia. Inte minst deras syn på hur viktig estetiken och konsten är för att utveckla känslighet och empati.

När jag tänker på konst i förskolan är det oftast den berörande och drabbande aspekten av konsten som jag först kommer att tänka på.  Jag är helt övertygad om att konst berör oss och att barn kan uppleva att de drabbas av konst och berörs på ett starkt sätt.

Tyvärr kan jag se att det fortfarande är ganska vanligt att det skapande arbetet i förskolan stannar vid ett pysslande efter färdiga mallar. Tyvärr är det nog ofta vår egen osäkerhet som vuxna som bidrar till att vi stannar vid den typen av skapande. Det kan kännas skrämmande att låta barnen få utforska materialen i lugn och ro utan begränsningar om man inte själv är riktigt vän med materialet. 

På vår förskola gjorde vi nyligen om ateliern och presenterade materialet på ett bättre sätt för barnen. De har också tillåtits att vistas i ateliern hur mycket de velat. Effekterna av detta har varit fantastiska. Barnen skapar i timmar. De undersöker, provar sig fram och gör olika kompositioner. De samarbetar, hjälper och inspirerar varandra. Under dessa timmar har barnen inte haft en enda konflikt. Det har varit lugnt och koncentrerat arbete hela tiden.

Vea Vecchi menar också att vi kan få många förslag från konsten. Det handlar inte så mycket om att titta på produkterna utan snarare att fånga upp förslagen som konstnärerna med sina känsliga ögon ger oss med hjälp av sina konstverk. Vi kan t.ex. reflektera över tecken, målade eller skrivna och hur de berättar en historia. Eller videokonst, där tid och rörelse är en integrerad del av arbetet.

Jag är helt övertygad om att konsten och estetiken främjar den empatiska förmågan hos barnen. Just därför är det så viktigt att arbeta med konst och att främja den komplexa lärprocessen där barnen övar sig på att se och utveckla sitt estetiska sinne och sina ögons känslighet.

 

Veckobrev atelierista v 42

Det var en annorlunda och spännande träff vi hade på atelieristautbildningen den här veckan. När mörkret började falla träffades vi vid Älvsborgsbrons fäste i Röde Sten utrustade med regnkläder, gummistövlar, termosar och ficklampor.

Tanken var att vi skulle få känna på att röra oss i en del av staden där konsten finns överallt runtomkring oss. Konsten i det här fallet är graffitimålning. En konstform som ses som illegal av samhället.

Eftersom det är olagligt att spraya fick vi hålla tillgodo med varsin asfaltskrita. Vi fick sedan gå runt i området och fundera över vilken känsla vi fick när vi rörde oss i området och prövade att måla på väggarna.

Mitt grafittiförsök

Rundvandringen avslutades med fika inne i en skateboardramp. Där fick vi möjlighet att se olika tags som målats inne i rampen.

Jag tyckte att det var intressant och roligt att gå runt i miljön. Särskilt på kvällen när det var mörkt och alla ljus från hamnen syntes tvärs över vattnet. Jag tror att det är viktigt att det finns områden i en stad som är lite mörka och orörda. Det är de områdena som gör en stad levande.

Fredric Gunve berättade att regeringen beslutat att betrakta Grafitti som helt illegalt. Det innebär att väldigt stora resurser satsas på att sanera grafitti. Grafittin betraktas som olagligt klotter. I Stockholm har t.ex. SL ett system då de fotograferar och polisanmäler all grafitti.

Synen på vad som är klotter och vad som är konst kan diskuteras. Jag kan tycka att Älvsborgsbrons pelare är ganska fula utan färg, där de sticker upp gråa i mörkret, nogsamt klottersanerade. Det är också intressant att fundera över varför regeringen förklarar krig mot Grafittikonstnärerna samtidigt som det offentliga rummet fylls av kommersiella budskap? Varför anses det okej att fylla husväggar med reklam men absolut förbjudet att fylla det med spraykonst? Vem bestämmer över staden och vilka är det som bor där? Vilka får synas och vilka får inte? Det är några frågor som jag funderat över efter torsdagens besök i Röde Sten. Jag har också funderat över vem som bestämmer vad som är vacker konst och vad som är klotter. En spraykonstnär behärskar sprayflaskorna och den svåra tekniken att måla med dessa till fulländning.

Själv har jag svårt att tänka mig att regeringens krig mot grafittimålarna har särskilt stor effekt. En del hävdar att det skulle finnas ett samband mellan grafitti och annan kriminalitet. Enligt en studie som nämns på wikipedia av Blomgren, Stina; Frelin, Anders (15 oktober 2001). ”Forskare slår hål på graffitimyt”, har sambandet mellan grövre kriminalitet och grafitti dock inte kunnat stärkas. Det argumentet har alltså inget stöd i vetenskapen.

Liksom i många andra fall tror jag inte på krig som metod när det gäller ungdomar.Samarbete och kommunikation brukar i de allra flesta fall ha större effekt.

Sammanfattningsvis är det inte helt enkelt att förhålla sig till grafittin. Jag kan till en viss del förstå de som inte uppskattar grafitti eller tags på byggnader. Jag är osäker på om jag själv skulle tycka att det var fint om jag t.ex. kom till jobbet och såg hela väggen fylld med tags. Samtidigt är det ett tecken på liv. Någon har lämnat en påminnelse om att här är jag, jag finns! Det tycker jag är vackert.

Ett bord dukat med gult

Finns det några gula saker ute?

 

Tillsammans med pedagogerna gick barnen ut på jakt för att leta efter gula saker ute. Det visade sig att naturen bytt färg och nu var inte allting grönt längre. Barnen hittade också massor av gula saker i närmiljön.

Det verkar som om barnen övar sig i att urskilja detaljer när de uppmuntras att leta efter en viss färg. Vi pedagoger lägger också märke till detaljer i vår närmiljö som vi annars inte ser eller reflekterar över.

Vilken färg ska vi arbeta med efter grönt?

Nu har vi i arbetslaget bestämt oss för att arbeta vidare med en ny färg. Barnen gick ut i skogen tillsammans med pedagogerna och letade efter andra färger än grönt. De hittade löv i många olika färger; gult, grönt, brunt, orange och även löv med flera färger.

På samlingen fick barnen sortera löven i färgordning och prata om vad de hittat. Sedan gjorde de om hela sorteringen ytterligare en gång med samma pedagog. Tillsammans med pedagogen bestämde sig barnen för att arbeta med gul färg nästa månad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Barnen sorterar det som de hittat i skogen i färgordning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Svampar

En plats, hundra språk, tusen möjligheter. De orden beskriver vårt stora projekt som hela förskolan arbetar med tillsammans. Den här hösten har de äldre barnen blivit oerhört intresserade av svamp. Det började med att de var ute i skogen och hittade massor av svampar.

När vi kom tillbaka till förskolan hade en av pedagogerna hittat två filmer som fascinerade och fångade barnen. Den ena handlar om svamp i skogen och den andra om svampar som finns i köket. Barnen visade ett fortsatt stort intresse för svampar och vi gick upp till skogen flera gånger för att plocka svampar och ta med oss till förskolan.

En dag samlades barnen och jag för att titta på svamparna som vi plockat den dagen. De fick först i uppgift att försöka rita svamparna som vi sett. Efter att de ritat svampar en gång fick de titta på svamparna som de plockat och de hade även tillgång till en svampbok som de tittade noga i. Sedan fick barnen försöka rita svamparna en gång till. Det var så spännande att se hur dessa bilder blev så mycket mer detaljrika.

Bild 1

Bild 2

Bild 3

Två av barnen, som är 5 år gamla, upptäckte att svampen inte såg ut riktigt som de först hade ritat. De hade ritat svampar med rund hatt som om de såg svampen både uppifrån och från sidan. Efter att ha tittat noggrant en gång till ritade dessa två barn svamparna ur ett annat perspektiv. Jag tolkade det som att barnen gått igenom en stor utvecklingsprocess på endast en halvtimme då de lärt sig att urskilja detaljer genom att titta noggrant. De hade övat sig på att se och urskilja och jag tyckte att det syntes så tydligt då jag tittade på bilderna som de ritat.


Här har barn i åldern 4-5 år ritat svampar.

Några exempel på vad barnen arbetat med inom miniprojektet grön färg.

Svart tusch ifyllt med gröna pastellkritor.

Grön och vit färg på en jättestor duk.



Grön flaskfärg och mosaik.



Grönt från naturen som smulats sönder.

Olika nyanser av grönt

En tid efter att barnen varit i skogen och hittat gröna saker plockade en av mina kollegor fram bilderna från upptäcktsfärden. Barnen tittade noggrant på bilderna innan de började måla. På en vägg hade pedagogen satt upp ett stort vitt papper och barnen erbjöds penslar och grön flaskfärg.

Barnen målade länge och koncentrerat. Under tiden pratade de om vad de målade. En pojke berättade att han målade massor av svansar och under dom var det spindeltrådar som gick ner i marken. Pedagogen visste att pojken tidigare i veckan sett en film om svampar. Pojken var särskilt intresserad av mycelet och det var det som han kallade för spindeltrådar. Det var så spännande att se hur han kopplade ihop arbetet med grön färg och sina erfarenheter av svamp.

Barnen upptäckte snart att det inte gick att måla olika nyanser av grönt med den färg de först erbjudits. De var tvungna att blanda den gröna färger med svart eller vitt för att få fram olika nyanser. Det blev mörkgrönt, ljusgrönt, svartgrönt o.s.v.

Allt var ju grönt!

En dag i slutet av augusti gav sig en av pedagogerna på vår avdelning ut i skogen för att barnen skulle få leta efter saker som var gröna. Denna sensommardag var det inte många saker i skogen som inte var gröna. Barnen var väldigt engagerade och pedagogen kom tillbaka med ett femtiotal bilder på gröna saker!