På vår förskola har vi arbetat länge med inspiration från Reggio Emilia och under åren har vi varit på många studiebesök och föreläsningar. Jag har ofta tänkt att vi behöver undvika att fastna i den ytliga delen av miljöerna. Detta gör vi nämligen ofta helt naturligt då det ofta ser väldigt inbjudande och vackert ut på de platser vi besöker. Det är en bra och viktig del av att skapa en kreativ miljö men jag upplever att vi behöver borra lite djupare.
Vi behöver prata om
och förstå att det ligger ett enormt arbete bakom varje miljö som iordningställts för barnen. Ett arbete som t.ex. innefattar att pedagogerna
skaffar sig egna kunskaper, reflekterar, observerar barnen och sedan kommer
fram till vilka miljöer som ska finnas och vilka stationer som ska byggas upp
på förskolan. Att arbeta med ett projekt om ljus kräver t.ex. att pedagogerna
själva skaffar kunskaper om ljus och dess egenskaper.
Kanske behöver vi ännu en gång gå igenom vår förskola och
försöka se den med nya ögon. Fotografera och diskutera tillsammans. Hur går vi
från att ställa i ordning en miljö som ser vacker ut men inte är mer än så till
en miljö där barnens kreativitet utmanas?
Jag tror att det är viktigt att pedagogerna har haft en
gemensam tanke med hur miljön ska utformas. Sedan kan det finnas en ansvarig
som ställer i ordning miljön utifrån de tankarna. Någon som har ett extra ansvar
för att det ser sinnligt och vackert ut.
Jag tycker mycket om tanken på att organisera den pedagogiska miljön i stationer eller
rum i rummen. För att pedagogerna ska kunna samspela med barnen i miljöerna så
måste dock alla ha en tydlig gemensam tanke med vad de olika stationerna är
tänkta att erbjuda. Det är också viktigt att komma överens om vilket material
som ska vara rörligt och vilket material som måste stanna på stationen. För mig kan det t.ex. vara passande att barnen
leker rollek i anslutning till byggrummet. Då kan de t.ex. bygga färdmedel
eller bostäder som de sedan leker i. Däremot passar det inte bra att bära runt
flytande färger och penslar mellan rummen. Att undersöka ljud genom att slå på
olika underlag är t.ex. också ok men inte att slå på overheaden som kan gå
sönder.
Eftersom jag arbetar på en förskola där många barn saknar
det talade svenska språket så är det ännu viktigare med tydlighet. Det måste
finnas en tydlighet i de olika rummen eller på stationerna som gör att barnen
förstår vad som är tänkt att göra där. För att underlätta koncentrationen är
det bra om barnen inte får lov att springa från en station till en annan. Det tar
en stund att komma igång med utforskandet och den processen kommer aldrig igång
om barnen byter aktivitet var femte minut.
På min förskola skulle jag tro att de flesta stationer
behöver avgränsas så att barnen inte blir störda av andra barn. Det är en stor
barngrupp med många nya barn som inte vant sig vid förskolemiljön. Dessa barn
har väldigt svårt för att behålla koncentrationen när andra barn eller vuxna
passerar rummet eller stationen.
På varje station ska pedagogerna ha gjort ett medvetet val
av materialet och hur det ska presenteras
Frågor som kan vara värda att reflektera över är t.ex.
- Kan barnen klara att arbeta själv vid den här stationen
eller behövs en vuxen alltid?
- Vilka barn kan klara att vara själva och vilka måste ha en
vuxen med?
- Är det lätt för barnen att förstå hur materialet är tänkt
att användas?
- Finns det material som inte kan stå framme hela tiden och
hur hanterar vi det?
- Vad tänker vi att barnen ska bli lockade av vid den här
stationen?
- Hur organiserar vi materialet på ett tydligt sätt?
- Är det lätt för barnen att se hur materialet ska läggas då
det inte användas?
- Behöver vi sätta upp bilder som inspirerar barnen och visar hur
man kan arbeta med materialet?
- Hur mycket material ska finnas på varje station?
- Finns det någon station som ofta ser ut som om barnen inte
klarar av att hantera just det materialet utan att det bli förstört? Vad ska vi då ha för förhållningssätt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar