Konstsagor fortsättning

Arbetet med konstsagorna fortsätter. Här har en femårig flicka arbetat vidare med sitt konstverk tills hon var nöjd och förklarade att bilden var färdig.

 

 

Det är en kvinna som heter Jasmine. Hon är fjorton år gammal. Hon tänkte att hon ville gå till affären. Hon känner sig sjuk. Hon har lite vattenkoppor.

 

Att se detaljer. Barnet som skapar tittar noggrant på konstverket och ritar sedan på sin egen bild. Ett ansikte med ögon, öron, mun och näsa. Två bröst, och kroppen. Den gula saken som finns ovanför kroppen på bilden och det som ser ut som en lussekatt.

Måla med varmt papper

 I Söndags prövade vi att måla på varmt papper med oljepastellkritor. Jag värmde papperet på en plåt och sedan målade vi. Färgerna smälte ut och var härliga att måla med. Min dotter målade över med vattenfärger medan min son valde att behålla sin bild som den var.

 

Det är två myror som vill ta en korv och åtta köttbullar som dom vill äta upp i sitt bo. Det finns ett träd där det sitter en osynlig fågel. På himlen finns det fina moln och sen var det slut. 

 

 

 

 

 

 

 

Jag provade också själv på att måla på varmt papper. Det var spännande att testa en ny teknik.

 

En kreativ pedagogisk miljö

På kursen Atelierista 2 som jag just nu går på HDK fick vi  i uppgift att reflektera över en kreativ pedagogisk miljö

På vår förskola har vi  arbetat länge med inspiration från Reggio Emilia och under åren har vi varit på många studiebesök och föreläsningar. Jag har ofta tänkt att vi behöver undvika att fastna i den ytliga delen av miljöerna. Detta gör vi nämligen ofta helt naturligt då det ofta ser väldigt inbjudande och vackert ut på de platser vi besöker. Det är en bra och viktig del av att skapa en kreativ miljö men jag upplever att vi behöver borra lite djupare.

Vi behöver prata om och förstå att det ligger ett enormt arbete bakom varje miljö som iordningställts för barnen. Ett arbete som t.ex. innefattar att pedagogerna skaffar sig egna kunskaper, reflekterar, observerar barnen och sedan kommer fram till vilka miljöer som ska finnas och vilka stationer som ska byggas upp på förskolan. Att arbeta med ett projekt om ljus kräver t.ex. att pedagogerna själva skaffar kunskaper om ljus och dess egenskaper. 

Kanske behöver vi ännu en gång gå igenom vår förskola och försöka se den med nya ögon. Fotografera och diskutera tillsammans. Hur går vi från att ställa i ordning en miljö som ser vacker ut men inte är mer än så till en miljö där barnens kreativitet utmanas?  

Jag tror att det är viktigt att pedagogerna har haft en gemensam tanke med hur miljön ska utformas. Sedan kan det finnas en ansvarig som ställer i ordning miljön utifrån de tankarna. Någon som har ett extra ansvar för att det ser sinnligt och vackert ut.  

Jag tycker mycket om tanken på att organisera den pedagogiska miljön i stationer eller rum i rummen. För att pedagogerna ska kunna samspela med barnen i miljöerna så måste dock alla ha en tydlig gemensam tanke med vad de olika stationerna är tänkta att erbjuda. Det är också viktigt att komma överens om vilket material som ska vara rörligt och vilket material som måste stanna på stationen.  För mig kan det t.ex. vara passande att barnen leker rollek i anslutning till byggrummet. Då kan de t.ex. bygga färdmedel eller bostäder som de sedan leker i. Däremot passar det inte bra att bära runt flytande färger och penslar mellan rummen. Att undersöka ljud genom att slå på olika underlag är t.ex. också ok men inte att slå på overheaden som kan gå sönder. 

Eftersom jag arbetar på en förskola där många barn saknar det talade svenska språket så är det ännu viktigare med tydlighet. Det måste finnas en tydlighet i de olika rummen eller på stationerna som gör att barnen förstår vad som är tänkt att göra där. För att underlätta koncentrationen är det bra om barnen inte får lov att springa från en station till en annan. Det tar en stund att komma igång med utforskandet och den processen kommer aldrig igång om barnen byter aktivitet var femte minut.

På min förskola skulle jag tro att de flesta stationer behöver avgränsas så att barnen inte blir störda av andra barn. Det är en stor barngrupp med många nya barn som inte vant sig vid förskolemiljön. Dessa barn har väldigt svårt för att behålla koncentrationen när andra barn eller vuxna passerar rummet eller stationen. 

På varje station ska pedagogerna ha gjort ett medvetet val av materialet och hur det ska presenteras

Frågor som kan vara värda att reflektera över är t.ex. 

- Kan barnen klara att arbeta själv vid den här stationen eller behövs en vuxen alltid?  

- Vilka barn kan klara att vara själva och vilka måste ha en vuxen med?  

- Är det lätt för barnen att förstå hur materialet är tänkt att användas?  

- Finns det material som inte kan stå framme hela tiden och hur hanterar vi det?

- Vad tänker vi att barnen ska bli lockade av vid den här stationen?

- Hur organiserar vi materialet på ett tydligt sätt?

- Är det lätt för barnen att se hur materialet ska läggas då det inte användas?

- Behöver vi sätta upp bilder som inspirerar barnen och visar hur man kan arbeta med materialet?

- Hur mycket material ska finnas på varje station?

- Finns det någon station som ofta ser ut som om barnen inte klarar av att hantera just det materialet utan att det bli förstört?  Vad ska vi då ha för förhållningssätt?

Inspiration från kubismen

 

 

Från konstverk till saga och tillbaka igen

Jag var på föreläsning och blev inspirerad att arbeta med utgångspunkt i ett konstverk och låta barnen skapa sagor för att därefter skapa nya konstverk.

Vi började med att titta i olika konstböcker tillsammans med barnen. Barnen uppmanades att välja ut ett konstverk som de tyckte extra mycket om.

 

 

 

När alla barnen hade valt ut ett konstverk gick vi tillsammans och kopierade det. Sedan satte vi oss ner tillsammans med barnen och så fick de berätta en saga som handlade om det som de såg på bilden. Det blev fantastiska, fantasifulla berättelsersom nedtecknades av oss pedagoger.

Nästa steg var att barnen fick färger och papper. De uppmanades nu att titta på konstverket och försöka hitta färgerna som använts. Blanda och pröva sig fram. Sedan uppmanades de att måla sin egen saga och försöka använda färgerna som de kunde se i konstverket.

Barnen blandade och provade sig fram. Vi pedagoger fanns hela tiden närvarande för att uppmuntra, utmana och läsa upp sagan när det behövdes.

En pojke var inte allas intresserad av att vara med i övningen till en början. Men han valde ändå att stanna kvar i ateliern. Efter en stund började han exprimentera med färger och hamnade sedan i ett flow som varade i över en halvtimme. Han målade och målade och berättade hela tiden om sin målning.

Det rådde en total koncentration i ateliern när barnen arbetade med sina konstverk. Barnen målade tills de var trötta och nöjda.

Efter några dagar fortsatte vi med bilderna. De blev alltmer detaljrika.

Nästa steg kommer bli att arbeta med sagorna ytterligare en gång och uppmana barnen att brodera ut texten. Sedan ska de få måla ytterligare en tavla helt utifrån den nya sagan.

Nytt inlägg

Nu startar jag bloggen igen.