Skulpturer i plast

 

Barnen har arbetat med att skulptera i plast. Gladpack virades runt olika föremål och sedan tejpades det noga. Plasten klipptes ut och så kunde barnen se sina föremålen i en plastversion. Skulpturerna hängdes upp i ett träd på förskolans gård där alla barn kunde titta på dem.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Veckobrev atelierista V2

Sokratiska samtal, det var intressant att lära sig om.

Den stora skillnaden mot hur vi arbetar annars i vårt arbetslag tycker jag är att våra samtal alltid har haft ett mål. Det kan t.ex. handla om att lyfta fram och diskutera vad olika begrepp utifrån likabehandlingsplanen eller värdegrunden står för.Vårt mål brukar oftast vara att nå någon slags samsyn. Vi arbetar t.ex. med lärsamtal för att enas. Det som jag tror är svårast är att nå fram till en dialog där vi alla har respekt för att begrepp kan betyda olika saker för olika personer. Men trots att det verkar svårt så tycker jag att det verkar mycket spännande.

Att börja samtalet med att ställa en fråga som är kopplad till vad du tänker eller vad du tycker känns så annorlunda. Jag gillar också att frågan som ställs kan besvaras endast genom att hänvisa till texten eller bilden som vi samtalar om för att sedan gå vidare och ställa frågor som får oss att tillämpa det som vi sett på våra egna liv. Frågor som inte går att hitta svar på i texten.

Jag kan ofta uppleva att det finns en rädsla för konflikter som ligger i vägen för att våra samtal ska kunna bli så öppna som de sokratiska samtalen. Vi är bra på att vara överens i Sverige och strävar efter att komma fram till en gemensam ståndpunkt upplever jag.

Jag tänker att det sokratiska samtalet tillämpas av oss som arbetar i Reggio Emilia inspirerade förskolor redan nu. Det känns som om det finns en stor skillnad där jämfört med att arbeta i skolan. Vi använder inte oss av de speciella regler som kännetecknar ett sokratiskt samtal men vi strävar alltid efter att ställa frågor som inte har färdiga svar. Vi arbetar ju tillsammans med barnen och lär med dom. Det är ju  inte så att vi ser oss själva som pedagoger som sitter inne med med alla svar utan vi försöker verkligen att vara genuint intresserade av barnens idéer och tankar.

Laurie Anderssons konstfilm väckte motstridiga känslor i mig. Samtidigt som jag fascinerades så var det något som provocerade mig. Jag tror att det var att jag inte riktigt förstod vad jag såg och med min vilja att kategorisera och förklara var det jobbigt att inte riktigt kunna definiera budskapet.

Atelierista: Egen skapande bilduppgift 2

Vår skapande bilduppgift nr 2 gällde att göra om skapande uppgift nr 1 och göra sig vän med olika material fast nu tillsammans med barnen. Jag valde att arbeta med schabloner efter att återigen blivit inspirerad av min syster och något som de arbetat med på hennes utbildning. Jag började med att försöka hitta en bild som verkade lagom enkel att göra schablon av. Jag valde att använda Portrait of madame Matisse av Matisse.

Jag lade OH-film på bilden och målade av de olika delarna med en spritpenna. Sedan skar jag ut de olika fälten med en kniv.

Efter detta duttade jag på med färg, ett ark efter det andra. På grund av tidsbrist blev inte färgerna riktigt som jag tänkt mig och därför var jag inte så nöjd med slutresultatet. Men det var ändå spännande och roligt att se hur bilden växte fram mer och mer för varje ark som jag lade på.

 

När jag hade provat själv var det dags att låta barnen testa. Två femåriga pojkar och en fyraårig ville vara med. De fick hälla upp akrylfärger i olika nyanser och sedan blanda fritt. Jag visade inte originalbilden för dem. De fick svampar att dutta med och jag hjälpte dem bara med att tejpa fast plastarken eftersom det var svårt för dem att måla utan att arken flyttade sig. Barnen arbetade i mer än en timme med sina konstverk.

Koncentrationen var stor och barnen tyckte att de var "coolt" att använda schabloner.

Pojke, 5 år har tryckt med två ark

Pojke 4 år, har tryckt med tre olika ark

De färdiga konstverken blev fantastiska! Barnen var mycket nöjda med sina konstverk och ville gärna visa upp dem. Jag tänker att när barnen har lärt sig att trycka med schabloner ännu mer så ska vi prova att göra självporträtt.

God Jul!

Veckobrev atelierista V50

Under den här terminen har vi arbetat med ett miniprojekt inom ramen för förskolans stora gemensamma projekt som är " Barns möte med Svarte Mosse". Under den här tiden hade jag möjlighet att delge mina kollegor de tankar och den inspiration som jag fått då jag gått kursen. Det har skett en positiv förändring i vårt arbetslag då alla pedagogerna börjat arbeta mer i ateliern och prövat på olika material och tekniker. Jag har också börjat bygga upp en vägg där det kommer att finnas exempel på olika tekniker som man kan använda sig av i ateliern.

Det som blev tydligt för mig var att det krävs en hel del egna kunskaper om material och uttryckssätt för att kunna arbeta med barnen. Jag tar med mig dessa tankar då vi går in i planeringen för nästa termins arbete i projekt.

Jag upplever att arbetet i svampprojektet varit ett av de mest meningsfulla och utvecklande projekten som jag arbetat med i förskolan. Mest på grund av att barnens intresse hela tiden har fått styra.

Vår process den här terminen har sett ut ungefär såhär:

Augusti, September

Observationsfas, barnen visade stort intresse för svampen i skogen. Vi beslutade oss för att följa det intresset. Vi planerade och barnen tittade på flera filmer om svamp.

Oktober

I filmerna om svamp fick barnen möta många olika svampar. En del av projektet handlade om matsvamp. Där var barnen mest intresserade av att leta reda på de olika svamparna som de hittade i skogen. De målade svampar. Till en början var svamparna stereotypt målade för att sedan bli alltmer detaljerade allteftersom de fick pröva på olika sätt att rita, måla och återskapa svamparna.

Vi gjorde om i ateliern och gjorde materialet mer tillgängligt för barnen. Barnen fick träna på att skapa tillsammans och använda sin kreativitet på olika sätt. De arbetade med att måla, trycka, lera, gips och att rita av detaljer med blyertspenna.

Ett annat spår som intresserade barnen var svampar som finns i köket. Tillsammans gick de till affären och handlade mögelost som de sedan smakade på. Barnen fick också pröva att måla hur något smakar. Detta var de otroligt intresserade av.


November

Nu var de flesta matsvamparna borta i skogen men det visade sig att det finns andra svampar att hitta i skogen. Mögelsvampar och trädsvampar t.ex.  Barnen visade ett fortsatt stort intresse för svamparna och vi gick ut i skogen med pennor och papper och ritade av de svampar och lavar som vi kunde hitta.

Barnens fantasi ledde till att häxan kom in i projektet. Mycket av barnens kreativitet visade sig då de ville ta kontakt med häxan. De skapade en mobiltelefon till henne som de sedan skickade i ett mycket vacker dekorerat paket. Allt skapat av barnen själva. Tio barn arbetade tillsammans med att göra ett vackert paket till häxan.

December

Här gick projektet in på jäst. Barnen var fascinerade av att se på en film då de mikroskopiska jästvamparna äter socker och "pruttar" ut koldioxid. De fick prova att göra experiment med deg.

Under hela projekttiden har barnens kreativitet flödat fritt. De har uppmuntrats att komma med egna hypoteser och att arbeta tillsammans när de skapar. Nu kan vi ofta höra barnen fråga en kompis om de ska skapa tillsammans.

På morgonmötena har barnen berättat för varandra vad de arbetat med dagen innan. Detta har blivit väldigt positivt för de barn som får berätta och delge vännerna. Nu föreslår barnen själva att de ska får berätta på mötet om något de arbetat med.

Jag tycker att det här är ett bra exempel på hur man kan arbeta med ett projekt i ateliern. Till nästa termin tror jag dock att vi ska försöka stanna upp och fördjupa oss mer med barnen under en längre tid. Vi kan också utveckla vår dokumentation av barnens kommentarer och tankar under tiden som de arbetar.

Färgmagi

 Idag gjorde jag ett litet färgskådespel med barnen. Idén fick jag från min syster som utbildar sig på levande verkstad i Stockolm. Jag hade ställt upp sex behållare i glas. Jag använde Stockmars färger. I högtalarna spelades vacker musik och under tystnad blandade jag färgerna med vattnet. Först primärfärgerna; rött, blått och gult. Sedan skedde magin då jag blandade ihop färgerna och fick sekundärfärgerna. Blått och gult blev grönt, rött och gult blev orange och blått och rött blev lila. Barnen satt som tända ljus och efteråt var de mycket imponerade och en pojke sa att det varit fantastiskt.

 

Efteråt satte jag ut färgerna i ateliern och så fick barnen möjlighet att själva blanda ihop färgerna. De blandade färger i nästan en timme!

 

Veckobrev atelierista V47

Den här veckan lyssnade vi på Stina Braxell. Hon jämförde bl.a. barns konstverk med kända konstnärers. När barn målar fritt blir det väldigt vackert. Det tycks som om vi pedagoger kan antingen uppmuntra detta eller förstöra barns lust att skapa genom våra kommentarer.

Jag har tänkt mycket på det här med att berömma barn. Jag tror inte att vuxna menar illa när de säger till ett barn; Åh, vad fint! när barnet visar upp sitt alster. Det är välmenande kommentarer som syftar till att barnet ska få känna att det är duktigt. Kanske känns det hårt att inte berömma barnet.

Det som vi vuxna ofta missar att tänka på att när vi säger att barnet målat fint är att vi gör oss till behöriga bedömare av barnets konst. Första gången barnen målat något kanske det inte förväntar sig att få en bedömning av om det var fint eller fult. Men när vi kommenterar på det sättet talar vi om för barnen att det som de målat kan vara just fint eller fult. Något som barnet själv troligen inte alls reflekterat över innan det första gången får ett välment; Åh, vad fint du målat!

Nästa gång kommer barnet att söka beröm för sin målning. Har du då fått en kommentar att din tavla är fin så innebär det ju att du lika gärna kan få en kommentar om att det du målat inte duger nästa gång. Detta skapar en osäkerhet hos barnen istället för att stärka deras självkänsla.

Dock finns det andra sätt att berömma eller visa intresse för det som barnet gjort. Man kan prata om färgerna som barnet använt, prata om att barnet verkligen målat länge och ansträngt sig mycket eller prata om vad bilden föreställer (om barnet säger att den föreställer något speciellt).

Vi diskuterade i grupper om hur kreativiteten påverkas av vuxnas attityder eller kommentarer. Det är mycket viktigt att barnen får vara ifred och skapa. När de befinner sig i ett kreativt tillstånd ska inte vi pedagoger trampa in och bryta det. Det är viktigt att vi som pedagoger respekterar processen som pågår i en skapande situation och inte stör barnen innan de är klara med det som de håller på med.