Under två hela dagar fick jag förmånen att lyssna till Christian Fabbi. Här är mina anteckningar från de två dagarna. Det är långt och inte sammanfattat men det var så mycket intressant som sades under de två dagarna!
Christian inledde med att säga att det viktigaste nyckelordet är nyfikenhet. Om vi är nyfikna som pedagoger så
blir barnen också nyfikna.
Om vi är tråkiga så blir barnen uttråkade. All vår energi går åt till att tysta barngruppen, förhindra bråk och vi blir alla uttråkade. Om barnen är nyfikna så blir det mindre bråk.
Det andra viktiga nyckelordet är kreativitet.
Glädje. Ingenting utan glädje. Förskolan ska vara en plats fylld av glädje.
Barnen i centrum. Hur gör vi det?
Vad har vi för syn på vad som är ett barn?
Spaesamenti
Barn ska göra saker tillsammans i grupp. Individualiteten ska komma till uttryck inom gruppen. De är inte emot individualitet men det är viktigt att barnen arbetar tillsammans. Vi måste börja med idén att barnen kan klara av att göra saker. De klarar av saker och vi behöver följa dem i lärandet. De är inte 21 individer utan en grupp.
Vi ska diskutera föräldrasamverkan ännu mer. Det är farligt när föräldrar lämnar över allt ansvar för barnens fostran till förskolan.
Barn
- Har en "biologisk" programmering att lära.
- Är kulturkonstruktörer.
Teori, praktik måste gå hand i hand. Vi måste ha klart för oss vad vi ska göra på jobbet för att det ska bli meningsfullt och roligt.
Vet vi verkligen hur barn lär? Diskutera i arbetslaget hur barn lär. Hur tror vi att barn lär?
Vi vet inte men vi kan bilda hypoteser som bygger på erfarenheter och dagliga observationer. Vi måste bilda hypoteser och testa dem.
Att bilda hypoteser är en akt av djup intelligens och barn är bättre än vuxna på detta.
Skillnaden mellan instruktioner och lärande (instruction-education)
Vad behöver vi göra för att stödja barns kulturella processer?
Projektets dimensioner
Relationell
Kognitiv
Emotionell
Perceptiv
Estetisk
Etisk
Det är viktigt att betona att de i Reggio Emilia inte är emot individualitet men grupprocessen är viktigare.
Skillnaden mellan vuxnas logik och barns logik är att vuxnas logik är statisk medan barns logik är dynamisk. Vi behöver inte och ska inte bete oss som barn. Men vi måste förstå barnen och deras logik. Vi som vuxna måste förstå barns sätt att tänka.
”Education is a relationship”
Konstruktion av framtiden
Värdegrunden som en dimension
Han tar hjälp av duktiga atelieristor för att göra filmer. De har inga digitalistor i Reggio Emilia.
Christian får frågan om han tycker att det är bra att ha digitalistor. Han är tveksam eftersom han ställer frågan om man verkligen specialisera en person på ett språk? Han menar att en viktig sak för oss som arbetar i förskolan är att kunna förflytta sig mellan olika språk. Tillsammans göra det kollektivt. Med all respekt tycker han att det finns en risk att den person som är specialiserad på just det språket inte finns på plats när det språket ska användas.
Organisation av förskolorna i Reggio Emilia
Centralchef och regionalchef
Pedagogista- pedagogisk ledare, har ansvar för den pedagogiska verksamheten. Flera olika förskolor. Denna chef gör inte administrativt jobb som cheferna i Sverige.
Atelierista
Dom har inte olika typer av lärare i förskolan. Från och med 2015 i Italien kommer det att krävas högskoleutbildning för att arbeta i förskolan.
Det finns en statlig läroplan i Italien men den är inte alls som den svenska. De följer inte den på samma sätt i Sverige. I området håller de på att arbeta fram en utvärderingsplan som ska gälla i deras område.
Projekt ”relationen mellan förskolan och närområdet”
Eftersom det är en kommunal förskola så tycker de att det är viktigt att det finns en relation mellan förskolan och närområdet.
När Christian pratade om detta började jag fundera över det område som jag själv arbetar i. Vad har han för förslag på vad man kan arbeta med när det händer väldigt tråkiga saker i området? Kan man projektera för att förebygga våld?
I byn finns en gammal teater. Projektet började med ett tillfälle till kreativ dans. Det var en danspedagog som kom och hade workshops med barnen.
Det fångade barnen jättemycket. De tyckte att det var jätteroligt.
Barnen fick diskutera vilka former och kroppsrörelser som de kunde se i dansen. Så viktigt att skriva ner och ta hand om det som barnen säger.
Barnen talade om dansen och började upptäcka en skillnad mellan dans och gymnastik.
En pojke sa: ”Dans är roligt fast inte för pojkar för pojkar är inte flickor.” Detta uttalande ledde till en genusdiskussion. Dessa samtal uppstår genom pedagogens generativa frågor.
Samspelet fortsätter mellan dans och teckning.
Samma grupp dansar, ritar och samtalar.
Barnen börjar leka och dansen blir efterhand en metafor för att gå ut på gatorna.
Fånga upp samtalen och föra processen framåt= pedagogens roll. Vi väljer vad vi ska satsa på. Märker vi att den stigen inte leder någonstans så får vi backa och tänka om.
Pedagogerna samarbetar. En pedagog kanske har märkt att barnen är intresserade av gator. Då kan hon säga det till danspedagogen som tar upp detta i nästa dansövning.
Barnen bearbetar grafiskt, motoriskt och på en metanivå genom samtalen.
Barnen arbetade också med massage och ritade sedan detta. För att kunna rita på det sätt som barnen gör krävs det väldigt mycket tankearbete och reflektion från barnens sida.
De arbetar enigt modellen att de gör något, bearbetar det grafiskt, samtalar och sedan fångar pedagogerna upp barnens tankar och försöker arbeta vidare och ställa rätt frågor som får barnen att fundera vidare.
Pedagogernas arbete är också att observera och analysera barnens arbete. I bilderna från massagen är allas händer hela tiden i fokus.
I massagen fanns också ett tillfälle då barnen lyssnade på varandras hjärtan. Barnen har också ritat detta.
De lade sedan till musik. Gjorde avslappningsövning med musik.
När barnen ritade dessa bilder med tyger så märkte man att de sinnen som barnen använde blev tydliga i deras bilder. När de ritade massage var händerna i fokus i barnens teckningar. När de dansade med tyger blev händerna mindre i de ritade bilderna.
Barnen får sedan visa för de barn som inte var med vad de varit med om.
För att kunna reproducera måste barnen reflektera mycket över kroppen och dess rörelse.
Oftast gör de en aktivitet och följande dag diskuterar de på morgonmötet.
När barnen höll på med att dokumentera dansen så började de intressera sig för att se varandra i profil. Utgångspunkten för det var att ett av barnen sa att de bilderna är olika eftersom ansiktena är olika. Pedagogerna fångade upp det och skapade en aktivitet utifrån det.
De frågade t.ex. barnen vad är en profil? Barnen börjar då diskutera.
Tarja Heikkiö berättade att genom att gå in i en dialog med barnen kan de lösa ett problem som de egentligen inte "ska" kunna (som att rita i profil).
Barn ritar alltid ett föremål på det mest karakteristiska sättet om det inte är så att omgivningen vet om att det som inte syns finns där. T.ex. När de ritar en mugg så ritar de alltid muggen så att örat syns om inte omgivningen vet att det finns ett öra där men att det är vänt bakåt.
Kombinationen av konst och logik är oerhört spännande.
Christian uppmanade oss att pröva och utforska och se hur smarta våra barn är.
Barnen har sedan gjort självporträtt. Målat, gjort i lera.
När barnen sedan börjar arbeta med lera så börjar de tänka tredimensionellt. Barnen beskriver helt underbart.
Jag kopplade här till en händelse några dagar innan då ett barn berättade om hur de sover hemma. ”Alla vi barn ligger i sängen runt om pappa och pappa ligger i mitten som ett streck.”
Vilka språk har vi sett nu?
Dans, grafiskt, rörelse, position, beröring, ljus och skugga, känslan i beröringen. Hela tiden genom att följa barnen. Barnen har hela tiden tagit initiativet.
Sedan går de ut för att leta vidare. Ett barn nämner att det varit på museum. De pratar då med barnen och bestämmer sig för att gå dit.
De besöker museet och dagen efter ritar barnen det som de sett.
En grupp hade med sig papper och penna och gjorde skisser. En annan ritade ur minnet. De hade med sig utställningskatalogen hem.
Sedan samtalar de igen.
Förskolan ligger nära slottet så de går dit flera gånger. Ett barn säger att de rika inte ser glada ut. De vuxna fångar upp och börjar prata om hur man ser ut när man är arg respektive glad.
Sedan besöker de en konstnär och börjar titta på statyerna som han skapat. De känner även på dem. Barnen frågar hur han har kunnat göra alla skulpturerna. Han säger att de måste tänka mycket först och få en känsla.
Efter att de besökt konstnären försöker barnen att skapa egna skulpturer. Barnen diskuterar hur de ska få sina figurer att stå.
Här återvänder barnen till tidigare upplevelser. De försöker skapa figurer som står på knä men även figurer som dansar.
Om vi är tråkiga så blir barnen uttråkade. All vår energi går åt till att tysta barngruppen, förhindra bråk och vi blir alla uttråkade. Om barnen är nyfikna så blir det mindre bråk.
Det andra viktiga nyckelordet är kreativitet.
Glädje. Ingenting utan glädje. Förskolan ska vara en plats fylld av glädje.
Barnen i centrum. Hur gör vi det?
Vad har vi för syn på vad som är ett barn?
Spaesamenti
Barn ska göra saker tillsammans i grupp. Individualiteten ska komma till uttryck inom gruppen. De är inte emot individualitet men det är viktigt att barnen arbetar tillsammans. Vi måste börja med idén att barnen kan klara av att göra saker. De klarar av saker och vi behöver följa dem i lärandet. De är inte 21 individer utan en grupp.
Vi ska diskutera föräldrasamverkan ännu mer. Det är farligt när föräldrar lämnar över allt ansvar för barnens fostran till förskolan.
Barn
- Har en "biologisk" programmering att lära.
- Är kulturkonstruktörer.
Teori, praktik måste gå hand i hand. Vi måste ha klart för oss vad vi ska göra på jobbet för att det ska bli meningsfullt och roligt.
Vet vi verkligen hur barn lär? Diskutera i arbetslaget hur barn lär. Hur tror vi att barn lär?
Vi vet inte men vi kan bilda hypoteser som bygger på erfarenheter och dagliga observationer. Vi måste bilda hypoteser och testa dem.
Att bilda hypoteser är en akt av djup intelligens och barn är bättre än vuxna på detta.
Skillnaden mellan instruktioner och lärande (instruction-education)
Vad behöver vi göra för att stödja barns kulturella processer?
Projektets dimensioner
Relationell
Kognitiv
Emotionell
Perceptiv
Estetisk
Etisk
Det är viktigt att betona att de i Reggio Emilia inte är emot individualitet men grupprocessen är viktigare.
Skillnaden mellan vuxnas logik och barns logik är att vuxnas logik är statisk medan barns logik är dynamisk. Vi behöver inte och ska inte bete oss som barn. Men vi måste förstå barnen och deras logik. Vi som vuxna måste förstå barns sätt att tänka.
”Education is a relationship”
Konstruktion av framtiden
Värdegrunden som en dimension
Han tar hjälp av duktiga atelieristor för att göra filmer. De har inga digitalistor i Reggio Emilia.
Christian får frågan om han tycker att det är bra att ha digitalistor. Han är tveksam eftersom han ställer frågan om man verkligen specialisera en person på ett språk? Han menar att en viktig sak för oss som arbetar i förskolan är att kunna förflytta sig mellan olika språk. Tillsammans göra det kollektivt. Med all respekt tycker han att det finns en risk att den person som är specialiserad på just det språket inte finns på plats när det språket ska användas.
Organisation av förskolorna i Reggio Emilia
Centralchef och regionalchef
Pedagogista- pedagogisk ledare, har ansvar för den pedagogiska verksamheten. Flera olika förskolor. Denna chef gör inte administrativt jobb som cheferna i Sverige.
Atelierista
Dom har inte olika typer av lärare i förskolan. Från och med 2015 i Italien kommer det att krävas högskoleutbildning för att arbeta i förskolan.
Det finns en statlig läroplan i Italien men den är inte alls som den svenska. De följer inte den på samma sätt i Sverige. I området håller de på att arbeta fram en utvärderingsplan som ska gälla i deras område.
Projekt ”relationen mellan förskolan och närområdet”
Eftersom det är en kommunal förskola så tycker de att det är viktigt att det finns en relation mellan förskolan och närområdet.
När Christian pratade om detta började jag fundera över det område som jag själv arbetar i. Vad har han för förslag på vad man kan arbeta med när det händer väldigt tråkiga saker i området? Kan man projektera för att förebygga våld?
I byn finns en gammal teater. Projektet började med ett tillfälle till kreativ dans. Det var en danspedagog som kom och hade workshops med barnen.
Det fångade barnen jättemycket. De tyckte att det var jätteroligt.
Barnen fick diskutera vilka former och kroppsrörelser som de kunde se i dansen. Så viktigt att skriva ner och ta hand om det som barnen säger.
Barnen talade om dansen och började upptäcka en skillnad mellan dans och gymnastik.
En pojke sa: ”Dans är roligt fast inte för pojkar för pojkar är inte flickor.” Detta uttalande ledde till en genusdiskussion. Dessa samtal uppstår genom pedagogens generativa frågor.
Samspelet fortsätter mellan dans och teckning.
Samma grupp dansar, ritar och samtalar.
Barnen börjar leka och dansen blir efterhand en metafor för att gå ut på gatorna.
Fånga upp samtalen och föra processen framåt= pedagogens roll. Vi väljer vad vi ska satsa på. Märker vi att den stigen inte leder någonstans så får vi backa och tänka om.
Pedagogerna samarbetar. En pedagog kanske har märkt att barnen är intresserade av gator. Då kan hon säga det till danspedagogen som tar upp detta i nästa dansövning.
Barnen bearbetar grafiskt, motoriskt och på en metanivå genom samtalen.
Barnen arbetade också med massage och ritade sedan detta. För att kunna rita på det sätt som barnen gör krävs det väldigt mycket tankearbete och reflektion från barnens sida.
De arbetar enigt modellen att de gör något, bearbetar det grafiskt, samtalar och sedan fångar pedagogerna upp barnens tankar och försöker arbeta vidare och ställa rätt frågor som får barnen att fundera vidare.
Pedagogernas arbete är också att observera och analysera barnens arbete. I bilderna från massagen är allas händer hela tiden i fokus.
I massagen fanns också ett tillfälle då barnen lyssnade på varandras hjärtan. Barnen har också ritat detta.
De lade sedan till musik. Gjorde avslappningsövning med musik.
När barnen ritade dessa bilder med tyger så märkte man att de sinnen som barnen använde blev tydliga i deras bilder. När de ritade massage var händerna i fokus i barnens teckningar. När de dansade med tyger blev händerna mindre i de ritade bilderna.
Barnen får sedan visa för de barn som inte var med vad de varit med om.
För att kunna reproducera måste barnen reflektera mycket över kroppen och dess rörelse.
Oftast gör de en aktivitet och följande dag diskuterar de på morgonmötet.
När barnen höll på med att dokumentera dansen så började de intressera sig för att se varandra i profil. Utgångspunkten för det var att ett av barnen sa att de bilderna är olika eftersom ansiktena är olika. Pedagogerna fångade upp det och skapade en aktivitet utifrån det.
De frågade t.ex. barnen vad är en profil? Barnen börjar då diskutera.
Tarja Heikkiö berättade att genom att gå in i en dialog med barnen kan de lösa ett problem som de egentligen inte "ska" kunna (som att rita i profil).
Barn ritar alltid ett föremål på det mest karakteristiska sättet om det inte är så att omgivningen vet om att det som inte syns finns där. T.ex. När de ritar en mugg så ritar de alltid muggen så att örat syns om inte omgivningen vet att det finns ett öra där men att det är vänt bakåt.
Kombinationen av konst och logik är oerhört spännande.
Christian uppmanade oss att pröva och utforska och se hur smarta våra barn är.
Barnen har sedan gjort självporträtt. Målat, gjort i lera.
När barnen sedan börjar arbeta med lera så börjar de tänka tredimensionellt. Barnen beskriver helt underbart.
Jag kopplade här till en händelse några dagar innan då ett barn berättade om hur de sover hemma. ”Alla vi barn ligger i sängen runt om pappa och pappa ligger i mitten som ett streck.”
Vilka språk har vi sett nu?
Dans, grafiskt, rörelse, position, beröring, ljus och skugga, känslan i beröringen. Hela tiden genom att följa barnen. Barnen har hela tiden tagit initiativet.
Sedan går de ut för att leta vidare. Ett barn nämner att det varit på museum. De pratar då med barnen och bestämmer sig för att gå dit.
De besöker museet och dagen efter ritar barnen det som de sett.
En grupp hade med sig papper och penna och gjorde skisser. En annan ritade ur minnet. De hade med sig utställningskatalogen hem.
Sedan samtalar de igen.
Förskolan ligger nära slottet så de går dit flera gånger. Ett barn säger att de rika inte ser glada ut. De vuxna fångar upp och börjar prata om hur man ser ut när man är arg respektive glad.
Sedan besöker de en konstnär och börjar titta på statyerna som han skapat. De känner även på dem. Barnen frågar hur han har kunnat göra alla skulpturerna. Han säger att de måste tänka mycket först och få en känsla.
Efter att de besökt konstnären försöker barnen att skapa egna skulpturer. Barnen diskuterar hur de ska få sina figurer att stå.
Här återvänder barnen till tidigare upplevelser. De försöker skapa figurer som står på knä men även figurer som dansar.
Om dokumentation
Hela processen dokumenteras i en bok som trycks och ges ut till föräldrarna. All dokumentation är kollektiv. Alla barn ska synas i dokumentationen.
Det svåra är urvalet. Pedagogistans roll är att stötta pedagogerna i detta. Urvalsprocessen sker under hela året.
Alla barn har en låda där man samlar alla barnens verk. Sedan får de ta hem det. Man samlar också ihop en massa bilder utan urval som föräldrarna får på cd-skiva.
Barnens konversationer samlas också i en mapp som skickas hem till föräldrarna.
Reflektera över: Vad gör de andra barnen då vissa barn är upptagna med projektet? Vad erbjuds de?
Christian visade en video och bad oss observera tre saker
- Pedagogen
- Dokumentationsteknik
- Barnen som grupp och som individer
Diskussion om vikten av att gå ut med barnen i samhället. Barnen ska synas i samhället och ta plats. En stor barngrupp går längs vägen. De visar detta för föräldrarna för att uppmuntra dem att gå ut med sina barn.
Videon är ärlig eftersom de valt att behålla barnens ljud även när de är högljudda. De filmar och skriver ner vad barnen säger.
De håller på att lära sig arbeta med video som medium. De arbetar på så sätt att de först får föräldrarnas tillstånd att använda bilder i ett pedagogiskt syfte. De ger inte föräldrarna några videos för tillfället. De behåller videofilmerna på förskolan just nu.
I Reggio Emilia har de endast föräldrasamtal i grupp. De tror inte på att ha samtal som handlar om individuella barn. De har möten med enskilda föräldrar endast om det efterfrågas och det finns ett behov av det. De pratar bara om barnet i gruppen, aldrig om det enskilda barnet.
Lärarnas roll
De är lugna. De observerar. De förmanar inte barnen utan låter dem undersöka platsen i lugn och ro.
Hela processen dokumenteras i en bok som trycks och ges ut till föräldrarna. All dokumentation är kollektiv. Alla barn ska synas i dokumentationen.
Det svåra är urvalet. Pedagogistans roll är att stötta pedagogerna i detta. Urvalsprocessen sker under hela året.
Alla barn har en låda där man samlar alla barnens verk. Sedan får de ta hem det. Man samlar också ihop en massa bilder utan urval som föräldrarna får på cd-skiva.
Barnens konversationer samlas också i en mapp som skickas hem till föräldrarna.
Reflektera över: Vad gör de andra barnen då vissa barn är upptagna med projektet? Vad erbjuds de?
Christian visade en video och bad oss observera tre saker
- Pedagogen
- Dokumentationsteknik
- Barnen som grupp och som individer
Diskussion om vikten av att gå ut med barnen i samhället. Barnen ska synas i samhället och ta plats. En stor barngrupp går längs vägen. De visar detta för föräldrarna för att uppmuntra dem att gå ut med sina barn.
Videon är ärlig eftersom de valt att behålla barnens ljud även när de är högljudda. De filmar och skriver ner vad barnen säger.
De håller på att lära sig arbeta med video som medium. De arbetar på så sätt att de först får föräldrarnas tillstånd att använda bilder i ett pedagogiskt syfte. De ger inte föräldrarna några videos för tillfället. De behåller videofilmerna på förskolan just nu.
I Reggio Emilia har de endast föräldrasamtal i grupp. De tror inte på att ha samtal som handlar om individuella barn. De har möten med enskilda föräldrar endast om det efterfrågas och det finns ett behov av det. De pratar bara om barnet i gruppen, aldrig om det enskilda barnet.
Lärarnas roll
De är lugna. De observerar. De förmanar inte barnen utan låter dem undersöka platsen i lugn och ro.
De har förberett situationen innan så att barnen vet var de ska och vad som ska hända.
Pedagogerna är extremt väl förberedda. De har tänkt ut i förväg hur barnen ska gå in. De vill att barnen ska hitta sina strategier för hur man kan kommer in i byggnaden. Barnen vet att de vuxna vet hur man kommer in på teatern men de förstår att de vuxna vill att de ska komma på själva hur de ska komma in på teatern.
Christian betonar att ibland misstolkar människor sättet de arbetar på i Reggio så att de tror att de bara låter barnen vara och göra vad de vill. I själva verket är det väldigt väl organiserat arbete i allt från hur de tar sig till platsen för studiebesöket, hur de går in på platsen, hur de filmar och dokumenterar o.s.v.
En sak som de observerar är hur barnen sätter sig i samlingen. Vilka barn sätter sig bredvid varandra? Hur sitter barnen?
De är väldigt noggranna med att barnen samlas i en ring varje dag.
Atelieristan har en viktig när det gäller dokumentationen.
Han menar att det är viktigt att vi som pedagoger filmar och diskuterar vårt arbetssätt. För att kunna utvecklas måste vi tillåta oss att kritiskt granska varandras arbete.
Det första de gör när de varit någonstans med barnen är att tillsammans titta på dokumentationen och försöka bestämma vad de ska gå vidare med.
Grundfrågan innan de gick till teatern var hur barn möter offentliga miljöer.
Metanivå
I detta exempel valde de vuxna att undersöka vilka strategier barn använder för att bemästra en offentlig miljö. Du kan också välja andra strategier. Det som är viktigt är att hålla barnens nyfikenhet vid liv.
De kan gå till andra offentliga platser och se hur barnen tar sig an dessa platser. Som t.ex. biblioteket.
En annan idé kan vara att undersöka hur man tar sig till olika platser. Man kan jobba med kartor. Det viktiga är att pedagogerna har en gemensam tanke med vad de vill undersöka.
De observerar fram till november och sedan bestämmer de riktningen. Sedan informerar de föräldrarna. I februari är det inte observationsfas. Då har de bestämt och kommit igång med projektet. De har sedan ett möte i mars med föräldrarna. Från mitten av maj till juni sammanställer de dokumentationen och sedan har de ett möte med föräldrarna då de får dokumentationen. De stänger i slutet av juni. I juli har de öppet bara för barnen som har behov.
Dag 2
Organisation i Reggio Emilia
Christian beskriver att de försöker skapa ett gemensamt nätverk. De vill koordinera arbetet så att det finns ett samarbete i hela regionen.
De arbetar också mycket med att deklarera sina teorier och sin filosofi. De skriver ner dem för att kunna påbörja en utvärderingsprocess. De måste visa hur de praktiserar den teori eller filosofi som de bestämt sig för att använda.
De var väldigt tydliga med att de inte tänkte gå med på någon slags formulär med redovisningar av barnens kunskaper. Alla regioner var tydliga med att de inte var intresserade av att utvärdera barnen.
Pedagogisk planering och självutvärdering
En process som sker i olika steg.
De gör inte denna självutvärdering oftare än vart 6-7 år. I Bassa Reggiana ska de eventuellt göra processen var tredje år. Reggiotänket genomsyrar utvärderingsprocessen fast den sker i flera regioner.
1. Educational context: lärande kontext
Spaces accessibility, tillgänglighet, rörelsefrihet
Spaces readability and recognition, läsbarhet och igenkännbarhet.
Spaces functional differentiation, variation i funktionalitet
Spaces costumizing, föränderlighet, att platsen följer projektet
Ex. på diskussion. De blev kritiserade för att de saknade leksaker. De förklarade varför de valt att ta bort de leksakerna. Han menar att de måste vara villiga att stå för de val som de gjort.
Situationen i Italien är speciell. Det är ett land med många invånare. I vissa regioner vill de inte arbeta med influenser från Reggio Emilia eftersom de tycker att de är så vänsterinfluerade. Dock har de just nu en borgmästare som är höger och samarbetet fungerar bra.
Deras arbete går inte ut på att skapa smartare och duktigare barn. Deras syfte är att ha förskolor som skapar ett bättre samhälle. Eftersom de inte har någon individuell utvärdering av barnens resultat så är det svårt att forska på om barnen når bättre resultat i skolan.
Dock är det så att i deras provins har de lägst arbetslöshet i landet. De har också flest kooperativ och högst andel integrerade invandrare. De är inte intresserade av att jämföra olika typer av skolor och framhäva sin egen eftersom syftet inte är detta.
Att ha roligt är viktigt! Om du kan uppleva passion och glädje i ditt arbete så mår du också bättre som människa. Barn är gjorda för att upptäcka och utforska. Vårt jobb är att stödja dem i deras processer och göra deras lärande spännande och underlätta deras lärande. Följ barnens nyfikenhet.
Imponerande att de lyckas hålla fast vid den kollektiva utvärderingen trots att de får påtryckningar att utvärdera barnen individuellt.
Det är inga problem med en traditionell utbildning om den kombineras med andra tankar. Vi kan själva välja att kombinera vår egen traditionella utbildning med andra filosofier.
När de skriver utvärderingar skriver de inga långa texter utan de väljer väldigt noga vad de ska ha med i texterna. Utvärderingen görs av både interna pedagogistor och externa.
Ett exempel: den interna utvärderaren skriver: vi har observerat att barnen utforskar och hittar lösningar på hur miljöerna är konstruerade. T.ex. tar barnen fram lådor för att nå dit de inte når och söker lösningar för att hitta avskildhet. Den externa utvärderaren kommenterar att så inte är fallet. De de diskuterar men når inte alltid konsensus. Däremot måste de bli överens om hur de ska gå vidare.
Times predictability, förutsägbarhet
Times personalization, anpassa tiden
Kontinuitet och förändring av tiden
Relationer, välbefinnande
- costumizing of relations
Projektarbete
Intentioner, d.v.s. att man vill något med och har ett syfte med det man gör.
Meningsskapande och kontinuitet
Att det som finns sker i ett sammanhang och inte i tillfälliga nedslag.
Skillnader och kontinuitet
Det är ju det som är ett projekt att det är föränderligt.
Andra bubblan på bilden: Förskola och kultur:
1. föräldrars delaktighet och kultur
2. Närmiljö, territory connections, förvaltningen
3. Working group collective work
Hur arbetar dom vuxna ihop?
- kompetensutveckling
- pedagogista atelierista
Projektarbete
Skillnaden är att den första delen handlar om hur man jobbar med barnen i projektet. Denna del handlar om att de utvärderar hur de själva arbetar med projektarbete. De vuxnas arbete.
Kontextualisering och flexibilitet
Hur väl hänger projektet ihop med samhället idag och dess strömningar? Hur kontemperärt är det?
Dokumentation
- Systematik
- Läsbarhet
Använder de faktaord i sina dokumentationer? Ja det gör de.
Fabbis åsikt: utbildning är komplexitet. Det gäller
att hitta en balans mellan att förenkla texterna men samtidigt inte förenkla så
mycket att det som görs banaliseras.
Det viktigaste är att vara med föräldrarna och förklara vad det som står betyder. Där kommer föräldrarnas delaktighet in. Har föräldrarna inte varit med från början i projektet så är det inte lika lätt.
Det är svårt att arbeta med föräldrar från andra länder för att det är svårt att fånga deras intresse. Samtidigt är det ofta dessa föräldrar som blir mest engagerade när de väl har förstått. Kan man inte få dom att komma på föräldramöten så är det viktigt att fånga in dem och förklara vad som står där.
De har något som kallas för kulturella medlare.
En direktdialog är alltid bättre än en tolkdialog.
Nästa år ska de testa ett projekt där föräldrarna ska få läsa italienska direkt på förskolan. Varje person kommer att få ta med sig ytterligare en person till utbildningen. Förskolan ska upplevas som en välkomnande plats.
Vi som arbetar i förskolan har skyldighet att göra våra röster hörda. Gammaldags syn att ställa två skolformer mot varandra. (GP)
Det viktigaste är att vara med föräldrarna och förklara vad det som står betyder. Där kommer föräldrarnas delaktighet in. Har föräldrarna inte varit med från början i projektet så är det inte lika lätt.
Det är svårt att arbeta med föräldrar från andra länder för att det är svårt att fånga deras intresse. Samtidigt är det ofta dessa föräldrar som blir mest engagerade när de väl har förstått. Kan man inte få dom att komma på föräldramöten så är det viktigt att fånga in dem och förklara vad som står där.
De har något som kallas för kulturella medlare.
En direktdialog är alltid bättre än en tolkdialog.
Nästa år ska de testa ett projekt där föräldrarna ska få läsa italienska direkt på förskolan. Varje person kommer att få ta med sig ytterligare en person till utbildningen. Förskolan ska upplevas som en välkomnande plats.
Vi som arbetar i förskolan har skyldighet att göra våra röster hörda. Gammaldags syn att ställa två skolformer mot varandra. (GP)
Organisation av förskolan
Dom jobbar 35 timmar i veckan. 30 t i barngrupp och 5 t planeringstid
Pedagogerna har sex veckor semester och behöver vara tillgängliga två veckor av dessa.
1 åringar 5 barn på 1 ped
3 åringar 7 barn el 8 barn på en ped om det är enbart 3-åringar
2 pedagoger 25 barn 5-6 år plus ev. stöd
Dom håller just nu på att lära sig att dokumentera med video. De experimenterar med olika längd på filmer. De kortare filmerna får inte riktigt med allt. Det blir nedslag mer än en komplett process.
För alla händelser finns det en rationell och en fantasifull förklaring.
Vårt uppdrag är att ge möjligheter och göra det synligt.
Viktigt att få nya barn att komma in i gruppen. Detta görs bäst genom att skapa förutsättningar för barnet att delta i aktiviteterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar