Jul utan mallar

På vår förskola har vi kommit fram till att vi vill erbjuda barnen ett gemensamt skapande med julens färger. Barnen skapar något tillsammans istället för att tillverka likadana tomtar. Nu är bordet dukat och materialet väntar på att bli använt.

Självlysande raketer

Vi har läst boken "Pelle på planetfärd" av Jan Lööf och då blev barnen intresserade av att bygga raketer. De arbetade med återvinningsmaterial och limpistol. Sedan målades raketerna i självlysande färger och hängdes upp i förskolans rum med blacklightbelysning. Barnen var oerhört nöjda med sina raketer.

Transient art del 2

Med hjälp av ljusbordet och glasmosaik skapar barnen mönster och sorterar färger. Barnen är intresserade av kartor just nu och på kartan med tunnelbanelinjer finns färger som är samma som på glasmosaiken. Det var så spännande att se vad som hände när barnen upptäckte linjerna.

Miljön som den tredje pedagogen

Vi hade en tanke om att skapa en station som skulle kunna fungera som en liten bokstavsateljé. Sagt och gjort. Barnens namn skrivet med både stora och små bokstäver laminerades och dukades fram tillsammans med rosa glittersand för spårning och papper, pennor och sudd. Det tog fem minuter innan bordet var fullt med barn som tittade på sina kort, spårade och skrev bokstäver. Intresset var mycket stort. En pojke kämpade länge med att skriva sitt namn och kom sedan stolt för att visa att han klarat det alldeles själv.

På eftermiddagen arbetade barnen med lera. När de var färdiga skulle de skriva sina namn. Pojken sprang då till bokstavshörnan och tog med sig sin namnbild till ateljén. Med hjälp av den kunde han skriva sitt namn och det var han själv som kom på idén att hämta namnbilden. Detta var ett tydligt bevis för mig på hur små förändringar i miljön kan ha stor betydelse för barns lärande.

Transient art

Konstverket skapades av min dotter. Hon har använt sig av salt som hon färgat med karamellfärg, glaskulor och bönor.

Samla in, sortera, skapa, del 4; att se sina konstverk från en ny synvinkel

 Nu är barnens konstverk förflyttade till en ny plats. Nästa steg blir att ställa fram papper, penslar och färger för att sedan se vad barnen gör med det. Det blir spännande att se om de kommer att fortsätta utforska materialet och färgerna.

Samla in, sortera, skapa del 3; skapa

När barnen sorterat materialet var det dags att börja måla. Barnen uppmanades att leta efter färger som de kunde hitta i materialet. De hittade röd, gul, brun, svart, grön och orange färg bland annat. De fick vatten, vattenfärger och akvarellfärger. Sedan målade barnen fritt. De målade väldigt koncentrerat under en lång stund.

Samla in, sortera skapa, del 2; sortera

Barnen hade varit ute och samlat in olika material i skogen. När vi kom tillbaka till förskolan hällde vi ut alltihop på en stor bit plast. Nu började vi sortera materialet. Vi gjorde så att barnen fick i uppdrag att försöka hitta olika färger i materialet och att varje barn fick en färg att ansvara för.

 

Sorterandet fortsatte sedan och barnen fördelade materialet i mindre bitar med händerna och med saxar. 

 

Samla in, sortera, skapa del 1; samla in

 Vi gick ut i skogen för att samla in det som barnen fastande för. Det var en blöt och ruggig dag men när vi tittade närmare såg vi många färger som sprakade i skogen. Barnen samlade nypon, kottar och stenar.

När vi kom tillbaka lade vi alla fynd i en hög på en stor bit plast. Det kröp ut små spindlar och andra kryp på plasten.

Blacklight

Det här är förskolans ljuslaboratorium. Här kan barnen utforska vad som händer med fluorescerande färger då de belyses med blacklight.

 

Ljus och utforskande

Det här är vårt byggrum. Här används ofta overheadapparaten för att utforska. Vad händer när vi ställer en flaska på glaset? Vad händer när vi lägger en duk på?

Dans och ljus

Just nu arbetar barnen med att utforma en teaterförställning. De har hittat på en scen där de föreställer magiska frön som planteras i en trädgård och växer upp till blommor. Idag fick de pröva på att dansa blommornas dans i en ljusprojektion som vi pedagoger hade projicerat med hjälp av en projektor. Det blev en väldigt häftig upplevelse då jag filmade barnens dans och projicerade den på väggen så att barnen kunde röra sig tillsammans med bilden av sig själva på väggen.

 

 

Vi har fått nog nu!

 

Den senaste tiden har det skjutits i vårt område upprepade gånger. Vi som arbetar här vill inte ha det så . Det här brevet skrev en av våra medarbetare efter den sista skottlossningen och vi står alla bakom det.

 

 

Öppet brev till er som skjuter.

Vi har aldrig tidigare känt oss rädda i Biskopsgården. Flera av oss är uppvuxna i området och har vänner här. Flera av oss bor här och har egna barn och ungdomar som växer upp i området. Vi är här tidigt på morgonen och sent på kvällen. Men efter den senaste skottlossningen igår natt var det första gången vi fick ont i magen när vi var på väg till vår arbetsplats, ...på en förskola. Ja, en förskola ni läste rätt. Vi har alltid haft ett förtroende för polisen, för politiker och för andra hjälporganisationer. Ända tills nu. Vi vet inte vad vi kan göra, men vi känner att något måste hända och därför tar vi nu vårt ansvar som medborgare, som anställda och som pedagoger. Vi väljer att slå tillbaka med det starkaste vi människor har, våra ord och vår röster. På förskolan arbetar vi sedan hösten 2013 med ett projekt som heter Här är vi – små barn i samhället. I höstas när alla skjutningar började ville vi låta barnen säga sitt om det som hände i deras stadsdel. Barnen skapade då hjärtan, som de sedan hängde upp runt om i området samtidigt som de sjöng om vänskap.

Vi vet inte om ni kommer härifrån, från en annan stadsdel eller en annan stad. Men detta är till er som skjuter i vårt område. Här går era småsyskon på förskolan, era kusiner, kusinbarn eller kanske din systerson. Här går också barn som ni inte känner men som är ett år och inte kan gå, treåringar som pratar och sexåringar som börjar lära sig läsa och skriva. Det är på förskolan de spenderar sin tid när deras föräldrar arbetar eller går i skolan. Vissa barn är på förskolan mer än 40 timmar i veckan. Några kommer tidigt på morgonen och några är kvar till sen stängning. Under dessa timmar försöker vi pedagoger skapa en trygg miljö med trygga relationer och det är vi som har ansvaret för dem. På förskolan går barn som kommer från krigsdrabbade länder. Det är här de får uppleva trygghet, lära sig leka med andra, lära sig nya saker, åka på utflykter med mera och förskolan ska vara en lugn trygg plats för de barnen. Vi arbetar hårt och mycket för att det ska få vara just den platsen. Men med varje skottlossning och varje mord, rubbas den balansen och vi får börja om. Gång på gång. Vi som pedagoger vill inte vara oroliga att våra barn ska bli nerskjutna när vi är utomhus på gården eller rör oss i området. Vi bor i Göteborg, i Sverige.

Hur ska vi förklara för våra barns föräldrar om någonting skulle hända deras barn när vi är på väg upp till Svarte Mosse för att mata fåglarna, eller är på väg till Sjumilaskolan för att hälsa på de äldre barnen eller åker spårvagn till Vårväderstorget för att låna böcker? Vem ska trösta din mamma, din pappa och din syster eller din bror om/när du blir skjuten och dör? Vad ska du som pappa säga till din dotter när mamma är på väg hem från Willys och blir skjuten? Vad ska du som son säga till dina föräldrar när din lillebror blir träffad av ett skott på grund av något du varit med och skapat? Det är bara en tidsfråga innan detta händer. Igen. För ni skjuter på torgen, ni skjuter på spårvagnar, ni skjuter på förbipasserande, ni skjuter in i lägenheter, ni skjuter på förskolor, ni skjuter på dagen och ni skjuter på natten. Våra barn kommer inte till förskolan, för att deras föräldrar är rädda. Och de är rädda för er. Och när barnen ändå kommer till förskolan vädjar föräldrarna till oss att hålla barnen inomhus. Våra barn kan inte gå i sin första skola, de begränsas i att upptäcka världen eller vara en del av samhället på grund av er.

Så håll er borta från förskolorna, skolorna och håll er borta från bostadsområdena. Vi vet inte vad det är ni skjuter för eller varför ni gör det, men ni skapar så mycket oro, panik, rädsla, sorg och ångest för så många fler människor. För det är inte ni som dagligen behöver möta dessa barn och deras föräldrar som går på förskolan. Ni behöver inte stötta dem, svara på deras frågor, dämpa deras oro och inge hopp utan det får vi göra åt er. Du som skjuter, tänk på de tusentals människor som bor, arbetar och går i skolan här i Biskopsgården nästa gång du sätter dig på en moped och tar upp din pistol. Visa lite medkänsla. För det är någons syster, bror, son, mamma, pappa eller kusin. Det kunde lika gärna varit din. #stoppaskotten

/ Alla vi som arbetar på Dimvädersgatans förskola

 

 

GT har publicerat en artikel; Skotten på förskolan om hur vi arbetar för att främja vänskap och samhörighet i vårt område.

 

Förra året arrangerade vi på vår förskola en marsch mot skjutningarna. Barnen tillverkade egna hjärtan och tillsammans gick vi ut och satte upp dem i området. Nu gör vi det igen. På vår gård vill vi ha vänskap och kärlek. Vi vill inte att polisen ska leta efter patronhylsor på vår gård. Det räcker nu.

 

Vi arbetar med inspiration från Reggio Emilia. Vi arbetar med barns hundra språk och kreativa uttryckssätt. Vi vill visa att det går att komma hur långt som helst oavsett vilket område du växer upp i. När barnen tillverkar sina hjärtan får de en chans att uttrycka sina egna känslor kring det som händer och samtidigt vara med och protestera mot våldet.