söndag 16 december 2012
Veckobrev atelierista V50
Under den här terminen har vi arbetat med ett miniprojekt inom ramen för förskolans stora gemensamma projekt som är " Barns möte med Svarte Mosse". Under den här tiden hade jag möjlighet att delge mina kollegor de tankar och den inspiration som jag fått då jag gått kursen. Det har skett en positiv förändring i vårt arbetslag då alla pedagogerna börjat arbeta mer i ateliern och prövat på olika material och tekniker. Jag har också börjat bygga upp en vägg där det kommer att finnas exempel på olika tekniker som man kan använda sig av i ateliern.
Det som blev tydligt för mig var att det krävs en hel del egna kunskaper om material och uttryckssätt för att kunna arbeta med barnen. Jag tar med mig dessa tankar då vi går in i planeringen för nästa termins arbete i projekt.
Jag upplever att arbetet i svampprojektet varit ett av de mest meningsfulla och utvecklande projekten som jag arbetat med i förskolan. Mest på grund av att barnens intresse hela tiden har fått styra.
Vår process den här terminen har sett ut ungefär såhär:
Augusti, September
Observationsfas, barnen visade stort intresse för svampen i skogen. Vi beslutade oss för att följa det intresset. Vi planerade och barnen tittade på flera filmer om svamp.
Oktober
I filmerna om svamp fick barnen möta många olika svampar. En del av projektet handlade om matsvamp. Där var barnen mest intresserade av att leta reda på de olika svamparna som de hittade i skogen. De målade svampar. Till en början var svamparna stereotypt målade för att sedan bli alltmer detaljerade allteftersom de fick pröva på olika sätt att rita, måla och återskapa svamparna.
Vi gjorde om i ateliern och gjorde materialet mer tillgängligt för barnen. Barnen fick träna på att skapa tillsammans och använda sin kreativitet på olika sätt. De arbetade med att måla, trycka, lera, gips och att rita av detaljer med blyertspenna.
Ett annat spår som intresserade barnen var svampar som finns i köket. Tillsammans gick de till affären och handlade mögelost som de sedan smakade på. Barnen fick också pröva att måla hur något smakar. Detta var de otroligt intresserade av.
November
Nu var de flesta matsvamparna borta i skogen men det visade sig att det finns andra svampar att hitta i skogen. Mögelsvampar och trädsvampar t.ex. Barnen visade ett fortsatt stort intresse för svamparna och vi gick ut i skogen med pennor och papper och ritade av de svampar och lavar som vi kunde hitta.
Barnens fantasi ledde till att häxan kom in i projektet. Mycket av barnens kreativitet visade sig då de ville ta kontakt med häxan. De skapade en mobiltelefon till henne som de sedan skickade i ett mycket vacker dekorerat paket. Allt skapat av barnen själva. Tio barn arbetade tillsammans med att göra ett vackert paket till häxan.
December
Här gick projektet in på jäst. Barnen var fascinerade av att se på en film då de mikroskopiska jästvamparna äter socker och "pruttar" ut koldioxid. De fick prova att göra experiment med deg.
Under hela projekttiden har barnens kreativitet flödat fritt. De har uppmuntrats att komma med egna hypoteser och att arbeta tillsammans när de skapar. Nu kan vi ofta höra barnen fråga en kompis om de ska skapa tillsammans.
På morgonmötena har barnen berättat för varandra vad de arbetat med dagen innan. Detta har blivit väldigt positivt för de barn som får berätta och delge vännerna. Nu föreslår barnen själva att de ska får berätta på mötet om något de arbetat med.
Jag tycker att det här är ett bra exempel på hur man kan arbeta med ett projekt i ateliern. Till nästa termin tror jag dock att vi ska försöka stanna upp och fördjupa oss mer med barnen under en längre tid. Vi kan också utveckla vår dokumentation av barnens kommentarer och tankar under tiden som de arbetar.
Det som blev tydligt för mig var att det krävs en hel del egna kunskaper om material och uttryckssätt för att kunna arbeta med barnen. Jag tar med mig dessa tankar då vi går in i planeringen för nästa termins arbete i projekt.
Jag upplever att arbetet i svampprojektet varit ett av de mest meningsfulla och utvecklande projekten som jag arbetat med i förskolan. Mest på grund av att barnens intresse hela tiden har fått styra.
Vår process den här terminen har sett ut ungefär såhär:
Augusti, September
Observationsfas, barnen visade stort intresse för svampen i skogen. Vi beslutade oss för att följa det intresset. Vi planerade och barnen tittade på flera filmer om svamp.
Oktober
I filmerna om svamp fick barnen möta många olika svampar. En del av projektet handlade om matsvamp. Där var barnen mest intresserade av att leta reda på de olika svamparna som de hittade i skogen. De målade svampar. Till en början var svamparna stereotypt målade för att sedan bli alltmer detaljerade allteftersom de fick pröva på olika sätt att rita, måla och återskapa svamparna.
Vi gjorde om i ateliern och gjorde materialet mer tillgängligt för barnen. Barnen fick träna på att skapa tillsammans och använda sin kreativitet på olika sätt. De arbetade med att måla, trycka, lera, gips och att rita av detaljer med blyertspenna.
Ett annat spår som intresserade barnen var svampar som finns i köket. Tillsammans gick de till affären och handlade mögelost som de sedan smakade på. Barnen fick också pröva att måla hur något smakar. Detta var de otroligt intresserade av.
November
Nu var de flesta matsvamparna borta i skogen men det visade sig att det finns andra svampar att hitta i skogen. Mögelsvampar och trädsvampar t.ex. Barnen visade ett fortsatt stort intresse för svamparna och vi gick ut i skogen med pennor och papper och ritade av de svampar och lavar som vi kunde hitta.
Barnens fantasi ledde till att häxan kom in i projektet. Mycket av barnens kreativitet visade sig då de ville ta kontakt med häxan. De skapade en mobiltelefon till henne som de sedan skickade i ett mycket vacker dekorerat paket. Allt skapat av barnen själva. Tio barn arbetade tillsammans med att göra ett vackert paket till häxan.
December
Här gick projektet in på jäst. Barnen var fascinerade av att se på en film då de mikroskopiska jästvamparna äter socker och "pruttar" ut koldioxid. De fick prova att göra experiment med deg.
Under hela projekttiden har barnens kreativitet flödat fritt. De har uppmuntrats att komma med egna hypoteser och att arbeta tillsammans när de skapar. Nu kan vi ofta höra barnen fråga en kompis om de ska skapa tillsammans.
På morgonmötena har barnen berättat för varandra vad de arbetat med dagen innan. Detta har blivit väldigt positivt för de barn som får berätta och delge vännerna. Nu föreslår barnen själva att de ska får berätta på mötet om något de arbetat med.
Jag tycker att det här är ett bra exempel på hur man kan arbeta med ett projekt i ateliern. Till nästa termin tror jag dock att vi ska försöka stanna upp och fördjupa oss mer med barnen under en längre tid. Vi kan också utveckla vår dokumentation av barnens kommentarer och tankar under tiden som de arbetar.
måndag 3 december 2012
Färgmagi
Idag gjorde jag ett litet färgskådespel med barnen. Idén fick jag från min syster som utbildar sig på levande verkstad i Stockolm. Jag hade ställt upp sex behållare i glas. Jag använde Stockmars färger. I högtalarna spelades vacker musik och under tystnad blandade jag färgerna med vattnet. Först primärfärgerna; rött, blått och gult. Sedan skedde magin då jag blandade ihop färgerna och fick sekundärfärgerna. Blått och gult blev grönt, rött och gult blev orange och blått och rött blev lila. Barnen satt som tända ljus och efteråt var de mycket imponerade och en pojke sa att det varit fantastiskt.
Efteråt satte jag ut färgerna i ateliern och så fick barnen möjlighet
att själva blanda ihop färgerna. De blandade färger i nästan en timme!
Veckobrev atelierista V47
Den här veckan lyssnade vi på Stina Braxell. Hon jämförde bl.a. barns konstverk med kända konstnärers. När barn målar fritt blir det väldigt vackert. Det tycks som om vi pedagoger kan antingen uppmuntra detta eller förstöra barns lust att skapa genom våra kommentarer.
Jag har tänkt mycket på det här med att berömma barn. Jag tror inte att vuxna menar illa när de säger till ett barn; Åh, vad fint! när barnet visar upp sitt alster. Det är välmenande kommentarer som syftar till att barnet ska få känna att det är duktigt. Kanske känns det hårt att inte berömma barnet.
Det som vi vuxna ofta missar att tänka på att när vi säger att barnet målat fint är att vi gör oss till behöriga bedömare av barnets konst. Första gången barnen målat något kanske det inte förväntar sig att få en bedömning av om det var fint eller fult. Men när vi kommenterar på det sättet talar vi om för barnen att det som de målat kan vara just fint eller fult. Något som barnet själv troligen inte alls reflekterat över innan det första gången får ett välment; Åh, vad fint du målat!
Nästa gång kommer barnet att söka beröm för sin målning. Har du då fått en kommentar att din tavla är fin så innebär det ju att du lika gärna kan få en kommentar om att det du målat inte duger nästa gång. Detta skapar en osäkerhet hos barnen istället för att stärka deras självkänsla.
Dock finns det andra sätt att berömma eller visa intresse för det som barnet gjort. Man kan prata om färgerna som barnet använt, prata om att barnet verkligen målat länge och ansträngt sig mycket eller prata om vad bilden föreställer (om barnet säger att den föreställer något speciellt).
Vi diskuterade i grupper om hur kreativiteten påverkas av vuxnas attityder eller kommentarer. Det är mycket viktigt att barnen får vara ifred och skapa. När de befinner sig i ett kreativt tillstånd ska inte vi pedagoger trampa in och bryta det. Det är viktigt att vi som pedagoger respekterar processen som pågår i en skapande situation och inte stör barnen innan de är klara med det som de håller på med.
Jag har tänkt mycket på det här med att berömma barn. Jag tror inte att vuxna menar illa när de säger till ett barn; Åh, vad fint! när barnet visar upp sitt alster. Det är välmenande kommentarer som syftar till att barnet ska få känna att det är duktigt. Kanske känns det hårt att inte berömma barnet.
Det som vi vuxna ofta missar att tänka på att när vi säger att barnet målat fint är att vi gör oss till behöriga bedömare av barnets konst. Första gången barnen målat något kanske det inte förväntar sig att få en bedömning av om det var fint eller fult. Men när vi kommenterar på det sättet talar vi om för barnen att det som de målat kan vara just fint eller fult. Något som barnet själv troligen inte alls reflekterat över innan det första gången får ett välment; Åh, vad fint du målat!
Nästa gång kommer barnet att söka beröm för sin målning. Har du då fått en kommentar att din tavla är fin så innebär det ju att du lika gärna kan få en kommentar om att det du målat inte duger nästa gång. Detta skapar en osäkerhet hos barnen istället för att stärka deras självkänsla.
Dock finns det andra sätt att berömma eller visa intresse för det som barnet gjort. Man kan prata om färgerna som barnet använt, prata om att barnet verkligen målat länge och ansträngt sig mycket eller prata om vad bilden föreställer (om barnet säger att den föreställer något speciellt).
Vi diskuterade i grupper om hur kreativiteten påverkas av vuxnas attityder eller kommentarer. Det är mycket viktigt att barnen får vara ifred och skapa. När de befinner sig i ett kreativt tillstånd ska inte vi pedagoger trampa in och bryta det. Det är viktigt att vi som pedagoger respekterar processen som pågår i en skapande situation och inte stör barnen innan de är klara med det som de håller på med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)