Att kalkilera med hjälp av ljusbordet

 Idag arbetade vi med att kalkilera bilder. Vi använde oss av ljusbordet. Barnen ritade mycket noga och lyfte sedan på ursprungsbilden. Då fick de syn på en kopia av originalbilden vilket de verkade mycket fascinerade av.

 Några barn arbetade enskilt med sina bilder och några arbetade tillsammans.

 

 

Sedan var det dags att blanda färger i samma nyans som originalbilderna. Det var ganska klurigt att få till de rätta nyanserna.

 Färdiga porträtt av PJ Harvey!

Skulpturer i plast

 

Barnen har arbetat med att skulptera i plast. Gladpack virades runt olika föremål och sedan tejpades det noga. Plasten klipptes ut och så kunde barnen se sina föremålen i en plastversion. Skulpturerna hängdes upp i ett träd på förskolans gård där alla barn kunde titta på dem.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Veckobrev atelierista V2

Sokratiska samtal, det var intressant att lära sig om.

Den stora skillnaden mot hur vi arbetar annars i vårt arbetslag tycker jag är att våra samtal alltid har haft ett mål. Det kan t.ex. handla om att lyfta fram och diskutera vad olika begrepp utifrån likabehandlingsplanen eller värdegrunden står för.Vårt mål brukar oftast vara att nå någon slags samsyn. Vi arbetar t.ex. med lärsamtal för att enas. Det som jag tror är svårast är att nå fram till en dialog där vi alla har respekt för att begrepp kan betyda olika saker för olika personer. Men trots att det verkar svårt så tycker jag att det verkar mycket spännande.

Att börja samtalet med att ställa en fråga som är kopplad till vad du tänker eller vad du tycker känns så annorlunda. Jag gillar också att frågan som ställs kan besvaras endast genom att hänvisa till texten eller bilden som vi samtalar om för att sedan gå vidare och ställa frågor som får oss att tillämpa det som vi sett på våra egna liv. Frågor som inte går att hitta svar på i texten.

Jag kan ofta uppleva att det finns en rädsla för konflikter som ligger i vägen för att våra samtal ska kunna bli så öppna som de sokratiska samtalen. Vi är bra på att vara överens i Sverige och strävar efter att komma fram till en gemensam ståndpunkt upplever jag.

Jag tänker att det sokratiska samtalet tillämpas av oss som arbetar i Reggio Emilia inspirerade förskolor redan nu. Det känns som om det finns en stor skillnad där jämfört med att arbeta i skolan. Vi använder inte oss av de speciella regler som kännetecknar ett sokratiskt samtal men vi strävar alltid efter att ställa frågor som inte har färdiga svar. Vi arbetar ju tillsammans med barnen och lär med dom. Det är ju  inte så att vi ser oss själva som pedagoger som sitter inne med med alla svar utan vi försöker verkligen att vara genuint intresserade av barnens idéer och tankar.

Laurie Anderssons konstfilm väckte motstridiga känslor i mig. Samtidigt som jag fascinerades så var det något som provocerade mig. Jag tror att det var att jag inte riktigt förstod vad jag såg och med min vilja att kategorisera och förklara var det jobbigt att inte riktigt kunna definiera budskapet.

Atelierista: Egen skapande bilduppgift 2

Vår skapande bilduppgift nr 2 gällde att göra om skapande uppgift nr 1 och göra sig vän med olika material fast nu tillsammans med barnen. Jag valde att arbeta med schabloner efter att återigen blivit inspirerad av min syster och något som de arbetat med på hennes utbildning. Jag började med att försöka hitta en bild som verkade lagom enkel att göra schablon av. Jag valde att använda Portrait of madame Matisse av Matisse.

Jag lade OH-film på bilden och målade av de olika delarna med en spritpenna. Sedan skar jag ut de olika fälten med en kniv.

Efter detta duttade jag på med färg, ett ark efter det andra. På grund av tidsbrist blev inte färgerna riktigt som jag tänkt mig och därför var jag inte så nöjd med slutresultatet. Men det var ändå spännande och roligt att se hur bilden växte fram mer och mer för varje ark som jag lade på.

 

När jag hade provat själv var det dags att låta barnen testa. Två femåriga pojkar och en fyraårig ville vara med. De fick hälla upp akrylfärger i olika nyanser och sedan blanda fritt. Jag visade inte originalbilden för dem. De fick svampar att dutta med och jag hjälpte dem bara med att tejpa fast plastarken eftersom det var svårt för dem att måla utan att arken flyttade sig. Barnen arbetade i mer än en timme med sina konstverk.

Koncentrationen var stor och barnen tyckte att de var "coolt" att använda schabloner.

Pojke, 5 år har tryckt med två ark

Pojke 4 år, har tryckt med tre olika ark

De färdiga konstverken blev fantastiska! Barnen var mycket nöjda med sina konstverk och ville gärna visa upp dem. Jag tänker att när barnen har lärt sig att trycka med schabloner ännu mer så ska vi prova att göra självporträtt.